Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, och när han hyllar sin lärare Henrik Schiick, skriver
han, att bland de två lärdomar av djupare innebörd än
metodens, som han av denne fått, den första är det kritiska
sanningssträvandets, vilket Levertin kallar »vetenskapens
moraliska patos». Och han jämför denna sanningskärlekens
eld med praktiska arbetares goda vilja och plikttroheten i
stort och smått, »alla dygders dygd», som också var honom
egen. Han utför vidare i samma sammanhang, huruledes
blott det tunga grovarbetet, grundläggningens soliditet,
kan leda till de stora teoriernas tornbestigningar, och huru
just denna förening av forskningen i det lilla och förmågan
att göra de stora vetenskapliga kombinationerna är
kännetecknet för den verklige vetenskapsmannen. Kanske än
bättre — ty någon de djärva teoriernas man var ju
Le-vertin icke — kan på honom tillämpas den andra lärdom,
han säger sig av sin mästare mottagit, men vilken ännu mer
låg också i hans egen natur: humanitetens, det
kärleksfulla bedömandets. Han gör en reservation för
personlighetens insats i all forskning, vilken icke tillåter
fullständig opartiskhet, »men vilja till opartiskhet och rättvisa, så
långt blick och konstitution låta oss urskilja dem, förblir
dock kravet — vetenskapsmannens noblesse oblige».
Dessa uttalanden äro ju rätt allmänna, men visa i
varje fall Levertins höga syn på och vördnad för
vetenskapsmannens uppgift. I fråga om vetenskapens sätt att gå
till väga ställer han sig naturligtvis oförbehållsamt på den
rent moderna ståndpunkt, för vilken redan adertonde
århundradets senare del brutit väg och vilken hundra år
efteråt återupplivades, riktad med nya synpunkter: man
behöver endast i boken om Wellander läsa hans storslagna
och hänförda skildring av den naturvetenskapliga metodens
uppkomst och dess tillämpning även på de humanistiska
vetenskaperna. Han beundrar i allmänhet ofantligt det
arbete, som gjorts på naturvetenskapernas område, men det
är betecknande för honom, att man i ett av hans
anteck-ningshäften läser följande sats, anbragt på första sidan
såsom ett slags motto: »Obs. 1 all naturvetenskaplig åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
