Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den innersta och mystiska drivkraften, den kunna vi
blott ana oss till genom egenskaper i vårt väsen, vilka
icke bero av lärdom och förstånd.
Man skall säga, att sådana definitioner äro skaldespråk
och att deras tillämpning ger alltför bleka slutsatser eller,
om den göres djärvare, alltför subjektiva. Men vad
Lever-tin menade, var just detta, att förena båda vägarna och med
stöd av de enskilda fastställelserna bygga upp de konkret
ofattbara sammanhangen. Vi skola i det följande se,
huru vitt han själv i sin forskning lyckades därmed.
Han har emellertid närmare uttalat sig om
historieforskningens teori. I sin uppsats om »Karl Lamprecht och
omvälvningarna i den moderna historieforskningen» 1900
(»För och mot») — för vilken han intresserat sig så, att
han icke blott läst Lamprechts skrifter i frågan, men också
första delen av en stor pa hans principer byggd
världshistoria, om de primitiva folken — har han fastställt de
två strömningarna: å ena sidan den tidigare
personlighets-kulten och tron på »ett halvt metafysiskt idéspel», å den
andra den naturvetenskapliga metoden med dess exakta
arbetssätt och dess på hopkedjandet av orsak och verkan
byggda förklaring av fenomenens sammanhang. Han ger en
briljant karaktäristik av Ranke, som »med en andlig
trollkarls geniala fingerfärdighet spinner över länder och riken,
mellan konungar och påvar, mellan stater och folk det
historiska sammanhangets luftiga idéspånad», vilken kommer
en att tänka på telegraftrådarnas överjordiska världsnät.
»Högt över människornas huvuden och de bullrande
massorna skriva osynliga makter på sitt idéspråk de
lösenord, vilka regenter och folk sedermera företräda och
realisera under inbördes kamp och krafttävlan.» Han skildrar
Lamprechts kamp mot denna uppfattning — en kamp som
ju förts också på många andra håll — och han påpekar,
att det icke blott är ideologer som Carlyle, vilka haft en
nästan mystisk tro på de stora individernas betydelse såsom
kulturbärare och värdeförändrare, utan också
naturvetenskapsmän som Buffon och Darwin. Han förnekar slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
