Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen möjligheten att tillämpa på historieforskningen den
exakta metoden och betecknar Taines jätteansträngning i
denna riktning såsom en konstruktion av föga större
sannolikhet än den romantiska historieskrivningens. Hans
sympatier äro oförtydbart pa »hjältedyrkarnas» sida, ehuru
han icke förnekar de nya synpunkterna ett visst
berättigande. Man kan härmed jämföra hans ovan citerade
uppfattning att historien företrädesvis sysslar med
individualiteter och enstaka fall något som väl i denna
formulering är rätt omtvistligt, men vari man skådar den
omedelbaraste påverkan av hans lärare Sainte-Beuve och
Georg Brandes. Och i uppsatsen »Vetenskap och
patriotism» i samma samling hävdar han ytterligare:
»Historien är en vetenskap, där den personliga subjektiviteten
måste göra sig synnerligen starkt gällande. Idealet av
en historiker är heller ingalunda längre en sorts abstrakt
rättfärdighetsmaskin utan egna lidelser och tycken» —
en sats, som han i aforismen om historisk diktning driver
till sin spets genom att framställa historien nära nog som
dikt.1
I en skalds mun, som tillika vill vara vetenskapsman,
tyckas dessa ord låta som en farlig förkunnelse. Men
Le-vertin hade å andra sidan till den grad en verklig historikers
läggning och kynne, med all den strävan efter
sannfärdighet och objektivitet, som vi nyss hörde honom själv prisa,
att han icke tillämpade sin sats som en annan
fantasimänniska skulle gjort. Han hade tillika lärt sig historiens
metod tillräckligt för att icke gå fram med godtyckliga
påståenden. Och även om hans forskning, i synnerhet efter
de första arbetena, gärna samlade sig kring
personligheterna såsom sådana, lät han dock ingenting, som
angick de omgivande förhållandena, förbliva oundersökt. Så
gärna han än sysslade med »individer och enstaka fall»,
försummade han dock aldrig att se efter, under vilka förut-
1 Nyligen har samma sats också från historikernas eget håll
— t. ex. av Alexander Bugge — formulerats så, att endast
framläggandet av fakta och dokument är vetenskaplig historieskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
