Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fars och farsörer i Frankrike mellan Renaissancen och
Mo-liére», omfattande 178 sidor.
Sin kritiska verksamhet hade han visserligen från
början byggt på en viss vetenskaplig metod: vi finna till
exempel, att när han skall skriva om »Gengangere», så
studerar han Ribots »L’hérédité psychologique». Detta kan
nu visserligen bero på en alldeles personlig lust att sätta sig
in i det för skönlitteraturen så nya och även i vetenskapen
då så litet behandlade spörsmålet, men det tyder i alla fall
på samma lust som man varsnar i hans övriga litterära
bedömanden från tidiga år, att skapa en bred bakgrund och
skåda företeelserna i deras sammanhang med närliggande
faktorer och inflytanden. Detta den vetenskapliga
syntesens mål var alltid hans, i det stora som i det lilla. Det
är dock först i »Fars och farsörer» han ger sig i kast med att
utreda en litteraturhistorisk fråga. Ämnet gavs honom av
Schiick. Det var förträffligt, ehuru måhända för en
nybörjare alltför stort. Det gällde att fastställa den komiska
teaterns utveckling i Frankrike sådan den gestaltade sig
efter det medeltidens folkliga farsupptåg begynte att gå
över i mera medvetna och samhällslivet djupare speglande
tormer och sådan den utvecklade sig genom
femtonhundratalet och det följande seklets början, tills Moliere tog vid.
Ingen sammanhängande framställning existerade över
ämnet, lärarens mening var tydligen att här åstadkomma
en sådan. Klarläggning och komplettering av enskilda,
tidigare behandlade punkter skulle, i betraktande av
stoffets rikedom, därjämte självfallet förekomma.
En litteraturhistorisk uppgift av denna art blir
naturligen icke enhetlig, emedan materialet för en så tidig
periods alstring inom ett sådant område icke ligger färdigt
till rätta. Det gäller således att fastställa det bibliografiska
beståndet jämsides med utredningen av allt annat.
Lever-tins arbete bär en ganska stark prägel av denna dubbelhet i
uppgiften, och han har icke nog behärskat tekniken för att
översiktligt kunna hålla de olika sidorna åtskils. Han ger
först en framställning av medeltidsfarsen, därefter av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
