Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckeriernas verksamhet, den klassiska bildningens
framsteg, de första brytningarna mellan humanisterna
(Reuch-lin) och ortodoxin. Självständig och bättre än hos Strauss
är också den bild Levertin ger av motsättningen mellan
riddaren och bokmalen i Hutten, likaså i slutet den
förträffliga jämförande karaktäristiken av Hutten, Erasmus och
Luther, vartill visserligen ett motstycke finnes hos Strauss,
men helt annorlunda och taget från en annan utgångspunkt.
Hos Levertin saknas däremot några drag, som kunnat göra
bilden betydligt fylligare utan att taga alltför mycket rum.
Det gäller framför allt skrifterna; för dem redogöres så gott
som alls icke, och de få utdragen äro ingalunda
tillräckliga för att ge oss ett begrepp om Huttens stil. Ett
tillfogande av flera biografiska enskildheter hade skänkt mer
liv. Väl flyktigt har Levertin berört den visserligen
pinsamma historien om Huttens sjukdom — man vet att han
var det första ryktbara offret i Tyskland för den »galliska
sjukan», vars namn ju dock under renässansen skiftade,
beroende på var den yppade sig — vilken bildade ett så
utomordentligt viktigt inslag i hans liv och visar hans
otroliga själsstyrka, icke minst under de fruktansvärda kurer
han genomgick. Hans kärlekshistoria och frieri hade varit
ägnade att ytterligare betona den tragiska bakgrunden,
och prästen-läkaren, som tog så öm vård om honom där
han, tillbakastött av Erasmus och tärd av sin sjukdom, led
sin livskamp till slut på den lilla ön Ufnau i Ziirichersjön,
hade förtjänat att ihågkommas. Hans deltagande i
wiirttem-bergska fälttåget 151Q nämnes icke, ej heller de brev han
skrev därifrån och filippikerna mot Ulrich von Wiirtemberg,
hans kusins mördare. Det hela framstår, i betraktande av
den tacksamma figuren och tiden, något utslätat och jämnt,
ett fel som vill vidlåda Levertins människoframställningar
också senare och som beror på två omständigheter: dels
att han trots all sin smidighet och sin beundran likväl aldrig
med full hängivenhet kan gå upp i den persons
egendomlighet som han skildrar och liksom tala ur dennes väsen,
dels att hans framställning alltid eftersträvar en viss glätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
