Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dagen, ingalunda blott ined avseende å källorna. Så har
ur J. G. Oxenstiernas brev upplysningar erhållits, vilka
tilllåtit att noggrannare än förut bestämma en del dateringar
och även annat (»Gustaf Wasas» tillblivelsehistoria), Gustaf
III: s egen kritik av »Thetis och Pelée» har uppdagats,
utredningen om »Siri Brahes» första uppkomst, dess avslutande,
och Leopolds förhållande till detsamma är gjord förmedels
en lyckad kombinering av uppgifter i kända och okända
dokument m. m. Allt detta är dock mindre väsentligt i bredd
med den helhetsbild vi få av konungens arbete. Dess
väldiga omfattning vore tillräcklig för en alstringsrik
dramatiker av yrket och den är tillkommen under ständiga
regeringsomsorger och krig. Konungens insikt i samtida
fransk litteratur är häpnadsväckande. Den går hand i
hand med hans brinnande hängivenhet för svensk historia
och fornkunskap och hans studier i dem, kanske dock
mindre djupa. »Frigga» visar sig såsom ett utslag av den
»nordiska renässansen», befordrad av konungen själv. Han
lägger i åtskilligt vad han skriver mycket av sitt eget väsen,
betraktelser över sin personliga ställning och över
regenters i allmänhet. Han framstår såsom begåvad med många
förträffliga egenskaper för en dramaturg och många
lyckliga ingivelser, ej blott i fråga om ordskiftet, men också
i förandet av handlingen och förlänandet av den riktiga
karaktären både åt figurerna och stycket självt. Samtidigt
är han fången i alltför stark konventionalism, begränsad
till sin uppfattning och sin formgivning, lätt förfallen till
billiga verkningar och dilettanteri.
Vad nu allt detta sistnämnda beträffar, så hade man
gärna sett just konungens litterära egenskaper nogare
bestämda. Levertin har i allmänhet icke givit en närmare
värdesättning av hans stycken ej heller i tillräckligt
omfång anfört material för att motivera de adjektiv han
använder om dem. Man ville hava något mer konkret än att
»figurerna erhållit ett plus av självständigt liv» eller att
konungen »givit ämnet den på en gång mer konventionella
och stiliserade karaktär som han älskade», eller att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
