Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes en »äkta farston» i ett av lustspelen, »det tomt
konventionella i pjäsens anläggning och i uppfattningen av
karaktärerna» m. m. dylikt, och man ville i alla fall hava
sådana omdömen åskådliggjorda genom en längre gående
estetisk analys. Det är som om Levertin försänkt sig
alltför djupt i betraktelsen av styckena för att minnas, att han
icke var ensam, utan hade en publik, för vilken han måste
förklara dem. Han håller så att säga monolog — ett sätt,
som han även senare emellanåt använder och som icke är
synnerligen upplysande för läsaren. Man känner sig icke
alltid fullt övertygad om de gynnsamma omdömena, även
där de äro utförligare, såsom vid »Gustaf Adolphs
ädelmod», och särskilt när andra hava uttalat avvikande åsikter,
önskade inan ett försvar. Man får sålunda icke veta, om
Oxenstierna har rätt i, att »Frigga» är tråkigt, blott att
det »lyckligt återspeglar rococons sensuella behagsjuka» —
vilket ju icke säger mycket; man finner det en smula
egendomligt att Levertin säger om »Siri Brahe»: »enligt Geijer
det bästa svenska originaldrama som vår litteratur äger»,
utan att närmare ingå på omdömet — hans eget blir blott
det, att dramat är »så skickligt och så konstfärdigt
arran-gerat.. att man tror sig stå inför ett verk, som har en
genuint inhemsk och nationell prägel» och att det är något
svenskt över detsamma, »som den nationella dräkt var
svensk, vilken konungen skapade, en svensk hovdräkt av
franskt siden, med burgundiskt snitt och utländska stenar,
om också i svensk infattning». Det kan invändas, att
kontroll och komplettering av kritiken ligga nära till hands
för en läsare som därav är intresserad; men i betraktande
av denna saks vikt och fullständigheten i det övriga
ävensom hela bokens ändamål att också utom fackkretsar sprida
bekantskapen med konungens litterära gestalt, förnimmer
man dock detta såsom en tomhet.
En annan sida av ämnet, beträffande vilken samma
anmärkning kan göras, är frågan om konungens egen andel
i de av andra sedermera omarbetade eller fullföljda
styckena. Vid »Drottning Christina» talas om »konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
