Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narmare bekräftar, när han kallar henne en »portalfigur till
den nya tiden». Idén är följaktligen, som synes, icke ny,
men han ger den större konkretion. Kanske är det, som
Warburg i en recension anmärkt, icke fullt oantastbart att
säga, att med henne begynner upplysningstidevarvet i
Sveriges vitterhet — eftersom man ju kan anse att Dalin
företrädde typiska sidor av den äldre upplysningen. Men
i det stora hela träffar dock, i avseende å den
betydelsefullaste delen av hennes diktning, Atterboms och Levertins
uppfattning det rätta. Och framför allt har den senare
funnit formeln för hennes ställning, då han kallar henne
»den individuella svenska lyrikens anfru» och »den poetiska
subjektivitetens första klassmedvetna företrädare». Hur
annorlunda lyser icke hennes egenart upp för oss genom
ett sådant yttrande, än när hon inordnas i
lärobokskate-gorin »känslolyriker av den sentimentalt idylliska skolan»
eller till och med när hennes biograf Kruse, som så
uttömmande skildrat henne, betecknar henne såsom ett
stadium på vägen från Lucidor och Frese till Lidner eller
säger, att hennes fält är »den subjektiva känslolyriken av
en vanligen sentimental färgläggning», betonande, att hon
är »helt och fullt skald blott i de dikter, i vilka hon ger
uttryck åt den personliga känslan». Allt detta är ju riktigt
och stämmer i grunden överens med Levertins omdöme,
ja, det är kanske absolut taget exaktare, invändningsfriare.
Men medan historikern betraktar henne på avstånd, gör av
henne på visst sätt ett fenomen och ett föremål för
klassifikation av något slag, lever essayisten med henne,
förnimmer som vid ett samtal med en människa av betydelse
vad som fängslar i hennes stämma, vad som i hennes ord är
personligt och eget, griper fatt i den sida av hennes väsen,
som skiljer henne från alla dessa andra människor, vilkas
förtroenden han ävenledes lyssnat sig till och vilka hans
psykologi genomskådat liksom hennes; och därpå föreställer
han hennes bild för oss, döljande inga svagheter men
framför allt pekande på det, som gör att hon måste
intressera oss. Hur annorlunda lever hon icke för oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
