Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåda »Mälardalens ljusa försommarfägring» lysa — i själva
verket har Lamm visat, att stället har starka litterära anor,
och någon sådan stämning tycker jag icke det bäres av,
som landskapet i »Sommarkvädet».
Inför den moderna litteraturforskningens obarmhärtiga
fastän berättigade sönderplockande av en diktares alster
i »inflytelser» stannar man ibland med en fråga, om intet
då mera blir kvar för honom själv eller varifrån den makt
sist och slutligen kommer, som hans dikt äger över
sinnena. Då är det gott, att detta lägges i vågskålen, såsom
Levertin gjort det. För sitt syfte hade han helt visst
kunnat, såsom Creutz’ senaste tecknare Castrén visat,
framhålla ännu många flera drag. Men hans bild, skapad
av en skald som den är, skall kvarstå, vinnande i sig
själv och övertygande om vilken sällsynt äkta naturens
och känslans sångare svenska litteraturen haft i denne
poet med sina tre, fyra dikter. Och ingen skall glömma
ramen till denna bild, den sista sidans fagra lilla
prosadikt om alla de välsignade drömda länder, över vilkas
lycka och rikedom sä mången diktarfantasis vingar susat
och vilkas minnen så mången svärmare med vemod söker,
när hösten kommit.
Året efter »Svenska gestalter» framträdde Levertins
studie över Jacob Wallenberg och »Min son på galejan»,
vars ämne väl också får föras till denna period av svensk
litteraturhistoria, särskilt emedan det så nära
sammanhänger med Linné och Dalin. Efter en underhållande
framställning av Wallenbergs personlighet, levnadshändelser
och det Ostindiska kompaniets historia, ger Levertin i
analysen av »Min son på galejan» och dess sammanställning
med alster av liknande slag det egentligt nya i sin rätt
omfångsrika essay. Elan hänvisar först till »sin kära» Linné,
urkällan till alla dessa resebeskrivningar, och sedan till
Scarron, Holberg och Dalin samt gör, sin vana trogen,
en karaktäristik av travestin — som han förträffligt kallar
»ebben efter renässansens mäktiga högvatten av grandiost
personmedvetande och hänförd hjältedyrkan». Wallenberg
16. - Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
