Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i vissa stycken ofelbart riktig karaktäristik, ägnad att
mänskligt föra föremålet närmare oss, men den gör i alla
fall intrycket av en känslogranskning, på förhand inställd
pa försvar. Redan i sin anmälan av Stavenows arbete
preciserar Levertin sig på ett par punkter. Han medger
den »moraliska förskjutning», som lät egoism och nyck
allt mer och mer träda i förgrunden. Han karaktäriserar
adelns opposition, vilken han finner Stavenow hava
behandlat för milt, och stöder sig på vad han i memoarer och
brev fått se av små bevekelsegnmder, fiendskap, sårad
fåfänga och bristande solidaritet »under många av
riddar-husdemagogernas klingande deklamationer».1 Han försvarar
slutligen Gustaf mot beskyllningen att »sedeslösheten»
begynt först vid hans hov. När han ungefär samtidigt
anmäler Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, medger han,
att denna ofta har »en rent fotografisk trovärdighet» och
att det i fråga om konungen blir kvar ett »drag av något
småsint och hållningslöst», som plågar läsaren. Han vill
dock hålla före, att behagsjukan och teatermässigheten
voro en mask över den ömtåliga personligheten.
I sina två artiklar om Schiicks bok samlar sig Levertin
till en mer saklig polemik. Det har tidigare berättats-,
huru svårt det var för honom att så bestämt uppträda mot
sin beundrade lärare och vän och uttala icke blott en
avvikande åsikt, men också ett ogillande av hela
tillväga-gåendet. Vad det var, som föranledde Schuck att just nu
företaga en revision med de gängse populära
föreställningarna om »tjusarkungen», vilka sedan tio år tillbaka fått
en i de vidaste kretsar känd och uppskattad form genom
Levertins nyss berörda essay, vet jag icke: måhända
sysselsättningen med memoarlitteraturen från denna tid,
måhända i allmänhet hans benägenhet att opponera mot
en uppfattning, som han finner konventionell, eller denne
lärdes okuvliga behov att få fram vad han anser vara san-
1 Det förtjänar — vid denna i sig själv kanske riktiga men i
alla fall i förhållande till saken nog så oväsentliga synpunkt —
antecknas, att då Levertin skrev detta, Odhners posthuma
framställning av Anjalaförbundets historia ännu icke utkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
