Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre egenskaperna. Särskilt vägande tyckas de bevis — de
lago jn för övrigt nära — som Levertin anför på Gustafs
verkliga och ständiga litterära intressen, icke bestridande,
att han stundom lät sin nåds sol skina över »blindpipor».
Även medger han, att Gustafs passion för etikett och
ceremoni är oförneklig, men förklarar den från hans läggning
»mot form och stilisering».1 Jag ville tillägga, i
överensstämmelse med vad jag sagt på tal om Bellman, att denna
egenskap också i grunden bottnar i någonting mycket
svenskt, vilket Levertin gärna kunnat framhålla.
Det finnes få så manligt starka och helgjutna sidor i
Levertins alstring som dessa, och få, där hans känslighet
växer till en så djup övertygelse och hans ärlighet till ett
sådant patos som här. Han är gripen icke blott för att det
gällde något av hans käraste, men också för att hans
historiska rättsmedvetande var kränkt — man må jämföra vad
han därom säger i tidigare anförda brev. Hans lyrism är
borta, hans ord äro enkla, hans bevisföring kort och
övertygande. Polemiken följer den gamla romerska regeln om
mildhet i form och styrka i sak. Helt visst hade andra låtit
skarpare ord falla ur pennan,2 och säkert hade Levertin
också kunnat ge flera medgivanden än han gjort. Men det
gällde det väsentliga, och han, mot vilken Schiicks skrift
ju omedelbart var riktad, måste i sanningens intresse
försvara sig.
Ingen kan väl neka, att icke Gustaf 111: s fiender hade
rätt i mycket; i annat överdrevo de ohejdat, och skvaller
och förtal göra sig breda i deras anteckningar. Anhängarna
åter togo blott de lysande egenskaperna, det som i grunden
var gott. och det övriga betydde för dem föga. Levertin
var själv en sådan gustavian av den rätta typen, fast
sen-född: man föreställer sig nästan hur han själv trivts och
1 Han säger, egendomligt nog, att Gustaf själv måste
organisera ett hov, om han ville äga ett, ty »under hans föräldrars tid
omintetgjorde de politiska förhållandena ett verkligt hovliv». Men
vad är det då, som, t. ex. skildras i Claes Julius Ekeblads
ungdomsminnen ?
2 Jfr t. ex. Ernst Wallis’ anmälan i Ord och bild 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
