Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är iignat att uppbära en naturalistisk åskådning. Däremot
framhäver han aldrig den nyare materialismens banerförare
och jag tror visst också, att hans trägna studium av Lange
till fyllest lät honom se, att denne i grund och botten hävdar
materialismens principiella falskhet. Man kan, synes det mig,
med Vanncrus säga, att Levertins åskådning var en »kritisk
naturalism med ett inslag av idealism» med trenne
grundtankar: agnosticismen med sitt kolsvarta mörker; modern
naturvetenskap; immanent idealism. Begreppet lag eller
med andra ord determinismen var »ståltrådsinslaget» i det
hela. Dessa allmänna tendenser yppa sig nog hos honom
med stor följdriktighet, men jag vill ytterligare betona, att
han säkert icke ens försökt att tänka sig dem i någon
systematisk tillspetsning eller avrundning.
1 full överensstämmelse med Levertins uppfattning av
»Naturens epos» står då också att han, i likhet med Sellar
och i motsats till andra, icke kan betrakta Lucretius såsom
en tom eftersägare av Epikur. Han finner hos honom ett
meditativt allvar, som är fullt personligt, han ställer honom
som en blandning av »bävande fantasimänniska» och
»heroisk kämpe», skräck och eld, i motsats mot föregångarens
lugn.1 Han söker ut hans egendomlighet som stilist och han
hänvisar i några ypperliga rader på de skriftställares konst,
vilka samtidigt varit handlingens män. Han jämför
Lucretius i outsläcklig skönhetskänsla och outsläcklig
kunskapstörst med Lionardo da Vinci — en som det förefaller
egendomlig men övertygande parallell, om också tidigare
levnadstecknare sammanställt Lucretius med renässansens män.
Med allt vad han fått av sina föregångare, har Levertin
dock här, som städse, skapat en personlig och levande bild.
Den bär i varje drag spär av egen, nära bekantskap — redan
1 Här avviker Levertin egendomligt nog väsentligt från Sellar,
som säger (s. 307): »A life of peace not of energy became his
ideal. — To contemplate all things with a mind at peace is the
true religion of man,» och som just framhåller, att svagheten i hans
filosofi var bristen på sympati för den mänskliga naturen »active
principles». Det förefaller som om Levertin något förblandade
manligheten med handlingslusten och som han därför ej hade fullt
rätt, jfr även Lange, Geschichte des materialismus, 1908, 1, 118 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
