Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig- Levertin genom den glatta ytan och det skenbart så
litet omedelbara anslaget fram till det nästan modernt
känsliga i Racines skildring av mänskliga lidelser, och han ser
tidigt, vad efteråt utförts av andra, huru mycket den
betydde för hela det följande seklets litteratur. Så litet filolog
han var, har han kunnat avlyssna denne klassikers dämpade,
förnäma stil alla dess nästan omärkliga skiftningar. Vackert
jämför han Racines verser med böljeslag, varandra lika och
dock evigt olika, »vart och ett med sin klang och sin
hemlighet, som man dock först upptäcker, när hörseln förfinats
och skärpts vid havsstranden».
Intressant är att se, hur Levertin undviker att alltför
mycket betona det negativa, det skeptiska och ironiska hos
Voltaire, och han nämner blott i förbigående »Candide»,
medan han utförligt analyserar både dramer och epopéer.
Han vill hava understruket, att Voltaires betydelse ligger
i den stora strid han förde, i det rättvisans patos, som
eggade honom både till handling och till uppoffring -—
vilket ville säga mycket för denne typiske egoist — i hans
humanitetsideal, hans »varma, brinnande låga mot
förtryck och samvetstvång, mot människornas dåraktiga raseri
att göra livet surt för varandra med ömsesidiga förföljelser
och blodiga strider, att under religiös mask dölja sitt
maktbegär...» Allt detta finner Levertin att man på franskt
håll alltmer varit böjd att glömma, och just på den punkten
gör han med rätta invändningar mot Faguet, vars
framställning han för övrigt prisar och i vissa delar följer (ej
heller denne har ett ord för Voltaires romaner), medan han
i annat, såsom t. ex. analysen av »Mahomet», ser både
vidare och djupare än Faguet.
Dock, det är omöjligt att på detta sätt följa Levertin
steg för steg. Det viktigaste är också sagt om hans
uttalanden rörande äldre fransk litteratur. Låt oss blott
tillägga att han genom sin journalistiska verksamhet och
sin beredvillighet att när det begärdes skriva inledningar
och dylikt, kom att i offenligheten behandla åtskilliga
litterära företeelser och om icke göra historiska studier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
