Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikts abstraherande avsiktlighet». Jag vill naturligtvis icke
förneka, att Levertin här menar vad han säger, ty han hade
ju i själva verket kommit långt bort från åttitalets
problemlitteratur. Men jag påminner endast om att detta icke
hindrade honom att högt beundra Ibsen. Frågan var blott,
om problemet var ställt med ett tillräckligt djupt grepp in
i det levande livet. Och det är detta han hos »Doktor Glas»
saknar — »den sammanhållande och levandegörande
fantasin». Hela detta problem om den lutherska
äktenskapsuppfattningen och dess förhållande till modernt
åskådningssätt — varom Levertin för övrigt ger en något oväntad
men mycket intressant historisk utredning — tyckes honom
föråldrat och överflödigt. Den erotiska frågan för över
till det omöjliga spörsmålet om rätten över andras liv,
vilket ju icke kan allvarligt diskuteras såsom ett problem
i allmänhet utan ter sig som upprunnet i en abnorm1
hjärna. Med ett ord, i boken finnes icke »någon känsla
för livets oändliga, tusengrenade sammanhang» — man
har ej, som man det borde, en aning om det helas tillvaro
med dess tusen trådar, och därför blir det något isolerat
och kyligt över verkets helhet.
Man må invända vad som helst om Levertins
obenägenhet att här gå till grunden med den teoretiska frågan,
d. v. s. bestämdare avvisa det isolerade eller abnorma
fallets oduglighet såsom innehåll i ett diktverk: det måste
i varje händelse medges, att det är just detta han diskuterar,
bestämt hävdande, att ett sådant fall föreligger och således,
att innehållet icke motsvarar vad man av ett konstnärligt
fullgånget litteraturverk har rätt att fordra. Det, att han
medger en del rent litterära företräden, betingar således
icke, att han godkänner boken. Det är sannerligen svårt
att häri se någon ensidig »esteticism».1
1 Om »Doktor Glas» yttrar sig Levertin ännu så sent som
i juni 1906, då han försvarar boken mot Poul Bjerres angrepp
i dennes skrift »Diktens livsvärde» (»För och mot»). Levertin
upprepar sina inkast, men polemiserar mot att man icke alls
frågar efter hur ämnet är skildrat. »Den litterära livsstegringen»
(det är i en sådan stegring av känslor och förnimmelser dr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
