Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I varje fall må det gärna medgivas, att Levertin icke
tillräckligt uttrycksfullt betonar denna omständighet, utan
snarare sin beundran för författarens förmåga att, »aldrig
dagtingande med publiken» bevara sin »konstnärliga
självaktning» i den skarpa och säkra omklädnad han ger
sin tes.
Den andre författaren, som ger Levertin anledning
att uttala sig i samma riktning, är Hjalmar Söderberg.
Efter det han tidigare mycket bestämt och med full rätt
framhållit de utomordentligt högt stående litterära
förtjänsterna i Söderbergs första arbeten, betecknade han i
en anmälan av »Martin Bircks ungdom» den sista
avdelningen i denna bok såsom den bästa, just emedan
författaren i den »lyfter sig till ett allvar och ett djup, som
varit alla hans föregående livsskildringar främmande».
Utan att gå in på en kritik av livssynen som sådan, beundrar
Levertin den storhet och styrka som ligger över denna
pessimism. Men fastän han vet, hur löjligt det skulle vara
att önska sig författaren annorlunda, säger han dock till,
att dennes syn är tröstlös och fattig. »Den, som skall brett
skildra livet, måste dock kunna fascineras av dess strider
och lidelser, berusas av dess kval och fröjder, känna
handlingens trots och passionens yrsel.» En levnadsnihilism
som denna är någonting alltför negativt. En man med
Söderbergs talang borde skildra större figurer, en så klar
tanke och en så fin och nobel känsla skulle — eftersom
nu en gång livets skuggsidor draga till sig hans blick —
gripa sig an med något av de stora sorgespel som den
moderna existensen bjuder: man ville se författaren hissa
större segel och fara ut på vidare vatten. Är icke detta
nog så tydligt? Säger icke Levertin här just det man ville
höra honom säga om det vägande livsinnehållets betydelse
för ett konstverk? Och minst lika tydligt gör han det i
sin anmälan av »Doktor Glas». Gentemot denna bok
förhåller han sig ganska reserverad. Såsom ett problemdrama
och en fortsättning av 80-talets oppositionella och
tendentiösa litteratur berör den honom »med all social problem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
