Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över intrycken. Båda begynna ofta med en allmän sats,
helst en temporalsats som innehåller en tillbakablick eller
en jämförelse, båda söka taga fatt i allmänna synpunkter och
giva en föreställning om den författarpersonlighet, varom
fråga är, bland annat genom att utkasta de biografiska
ytterlinjerna. Det är samma likheter, vilka jag påpekat
vid tal om Levertins essayer, mellan vilka och hans kritik
någon skarp boskillnad ju icke kan göras, och det är också
samma olikheter. Levertin är, om jag så får säga, alltid
naivare, den poetiska sensibiliteten uttrycker sig hos honom
i mera lyriska vibrationer, i stället för mästarens skarpa och
genomträngande analys av de innersta känslomotiven och
tankeförbindelserna. Från Brandes har Levertin naturligtvis
också sitt intresse för den utländska litteraturen, vilken
redan i början av hans bana lät hans kritik framträda såsom
någonting nytt, och man far kanske icke vilse, om man
antager, att just »Hovedstrømningernes» delar om Frankrike
givit hans inneboende och tidigt av fadern uppmuntrade
sympati för den galliska anden den påstöt, som gjorde att
av all utländsk litteratur den franska ständigt förblev hans
hjärtebarn och i lämpliga stycken hans väsentliga
förebild.1 Närmast har ju Levertin även, liksom hela hans
generation i norden, Brandes att tacka för den fria syn på
litteraturen och för dess betydelse både som psykologiskt
uttryck för kulturhistoriens skiften och som mänskligt
dokument, vilken redan flera årtionden tidigare upplevat sitt
genombrott i Frankrike.
Redan vid unga år befruktas emellertid hos Levertin
detta inflytande genom att han går till själva urkällorna.
När han gjort sin första bekantskap med Sainte-Beuve kan
jag icke med bestämdhet säga, men redan 1885 läser han
dennes roman »Volupté» och från ioch med början av 90-talet
uppträda hans kritiska skrifter ofta bland Levertins
boklån. Samtidigt studerar han Renan, och redan 1892 trycker
han i Ord och bild sin essay om denne. Vi skola få tillfälle
1 Härvid har säkert dock även inflytandet från hans lärare
Schuck efteråt verkat starkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
