Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att beröra denna uppsats i det följande; men i alla fall
ma redan nu framhållas, att Renans skrifter för den
Lever-tinska kritikens allmänna hållning helt säkert haft en
väsentlig betydelse. Kanske finnes det ingen av Frankrikes
1 itterårt-filosofiska författare, vilken han i fråga om
väsenslikhet stått så nära som Renan, och därför berördes han
även under sin utveckling så starkt av denne utan att dock
vara blind för hans brister. Hos båda förenar sig ju en
egenartad skepsis — visserligen hos Levertin ofta mörkare
och av lidelsefullare uttryck — med vördnad för idealen
och det oändliga; båda besjälas av en lust efter vetande,
som blir dem trogen till det sista och som låter deras
tanke befara många olika områden; bådas form har en
nyans för mycket av sötma — fastän det vore hårt att om
Levertin säga vad som sagts om Renan, att han förfärdigar
»des bonbons qui sentent Finfini», vartill Faguet anmärker,
att det är vackert så, att låta oss få smak på oändligheten;
hos båda en avgjord strävan till elegans och ett utpräglat
aristokratiskt bildningsdrag, en intellektualism, som också
avsätter sig i hela karaktären. Hur många av dessa drag,
återfinnas icke just i Levertins kritiska uppsatser!
Där spårar man också, om icke heller lika tydligt som i
essayerna, beröringspunkterna med Sainte-Beuve, fastän det
visserligen är svårt att säga, vad som är omedelbart
inflytande, vad förmedlat. Levertins hela kritik vill ju vara
byggd på samma grund som Sainte-Beuves, den
naturvetenskapliga, och den genomgås av detsamma, som var
huvudsaken för Sainte-Beuve: att vilja förstå allt och älska
allt för att förstå allt, att ingenting hata eller ringakta, att
»eldas av ett slags omdömesfull iver, vilken icke utesluter
kallblodigheten», såsom Faguet så förträffligt säger.
Liksom Sainte-Beuve, saknade Levertin egentlig metod i sin
kritik, ersättande den med egenskaper som voro bättre:
samvetsgrannheten, sympatin, begäret efter inträngande
kunskap och intelligent förstående. Hos båda fattades också
vad en Brunetiére särskilt hos Sainte-Beuve saknar och
som är den väsentliga olikheten mellan hans kritik å ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
