Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskilda satser, i vilka han förvånar sig att träffa på en
Strindberg, som nu en gång för alla är den han är. Endast
i slutet erkännas de glänsande iakttagelserna och de
förtjusande skildringarna, vilka, såsom Levertin träffande säger,
»en sent vunnen mjukhet i linjeföringen giver ett särskilt
behag». Mig tyckes blott, att ordningen i denna kritik bort
vara omvänd, och proportionerna likaså. Men låt oss
anteckna att också här Levertin tillfogar en reflexion om
hur nu åter, som så många gånger förut, beundran vill
ropa det sista ordet. »Vilken man!» utbrister han med ett
ord, som använts om de största, och när han på
Strindberg tillämpar den gamla italienska definitionen på snillet
»helt själ, helt galla, helt eld», så tangerar han närmare
än någonsin den föreställning om diktaren jag här ovan
antydde.
Studien över »Götiska rummen»,1 en av de mest
genom-komponerade Levertin skrivit, innehåller också den åtskilliga
rader av högsta beröm: på var enskild sida lyser
Strindbergs genialiska impressionism, hans förmåga att i
blixtljus av skälvande realitet fixera situationer och ansikten;
hans språkliga ingivelse är av en instinktiv och
ögonblicklig styrka utan like; allt som han rör vid,
genomglödgas av det vulkaniska i hans natur; enstaka ställen
av dyster makt, »sällsamma dekokter av lönligt agg och
lidelse, kokade på underjordisk eld», finnas; hans satser
belysa tydligare än många aktstycken de skavanker, av
vilka det svenska samhällslivet lider. Men en allvarlig
och högst berättigad kritik riktas sedan mot bokens
idéer och konstnärliga form. Det är mycket av sådant,
som kunnat och alltid kan sägas om Strindberg, men som
i detta verk, länge förebådat och med spänning väntat,
verkligen desillusionerade och förargade. Slutföljden, till
vilken Levertin kommer, överraskar väl nu och tyckes
egendomligt hård: »Man ler åt denna filosofi med mystiska
pincenezglas... men i det leendet är mer än en axelryck-
1 Den är feldaterad i de samlade skrifterna: den ingick 30
april och 1 maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
