Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare har ju samlingen tillagts en vida större betydelse
och inställts på sin rätta plats i historien om den Frödingska
psykes utveckling. Detta kunde Levertin självfallet ännu
icke göra och dessutom var hela arten av Frödings religiösa
mystik honom, den i medeltiden fångne romantikern,
främmande, men när han en gång talar om »problemen»,
vilka diktaren gripit fatt i med så mycken djup och
lidelsefull känsla, så skulle man visserligen väntat, att
han litet närmare granskat dessa problem och skaldens
tankegång i förhållande till dem. Han skulle sålunda
kommit honom mer in på livet, och hela anmälan fått en
positivare riktning. Några smått elaka ord, med anledning av
enskilda, svaga verser, kunna få skenet av att just innehålla
det som kritikern innerst menade och överskyla allt beröm
han givit.
Men det lönar sig icke alls att resonera i denna sak.
Levertin insåg vissa av Frödings förtjänster, men han hade
icke någon blick för hans verkliga storhet som lyriker.
Denna trädde emot honom ur någon enskild dikt, av vilken
han greps, men en syntes av tankeinnehållet ansåg han
icke lönt att företaga, och det mesta betraktade han som
virtuosmässiga improvisationer över mindervärdiga ämnen.
Han såg, huru mycket Frödings styrka låg i formen, men
han förstod icke vilken ofantlig betydelse just de
egenskaper i denna vers skulle få, som voro motsatta hans
egna: den orubbligt säkra och kraftiga rytmen; det enkla
vardagsspråkets satsföljd och ord använda med en styrka
i valören, som prägla dem med en ny uttrycksfullhet och
höja deras poetiska stilvärde, något, vars make ej funnits
i svensk poesi sedan Runebergs tider; folkspråket
tillgodogjort på ett fullkomligt naturligt och för alla förtroget
sätt; över huvud taget en strävan till förenkling,
bortelimi-nerande av alla prydnadsadjektiv, förläggande av
tyngdpunkten i begreppsorden själva. Dessa motsatser
förklara mycket: här hörde Levertin verkligen, som
Vol-taire säger i det yttrande jag tidigare anfört, till de
konstnärer, som i sin kritik äro »mutade på förhand»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
