Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med andra ord stå inför företeelser, så olika deras
egna ideal, att de icke förmå utöva rättvisa. Jag tror
icke att kontroversen i början av de båda skaldernas
bana gjorde någonting till eller ifrån; men väl kände de sig
alltid gå parallellt; för egen del tänkte Levertin icke på
konkurrensen, det var en känsla, som stod honom
fullkomligt fjärran. Men väl kunde där med hans nästan barnsliga
hängivenhet för Heidenstam och dennes diktning hava
blandat sig en känsla av obehag att se Fröding så högt
uppskattad i de allra vidaste kretsar och fruktan att denna
enligt hans åsikt dåliga smak skulle gripa omkring sig än
mer, till nackdel för vännen. Levertin intar i sin
uppskattning av dessa båda samtida en ställning så avgjord som
han aldrig plägade annat än när någon sak riktigt
passionerade honom. Fåfängt vill man nämligen förneka, att han
i den långa utläggning om tankepoesi och naturpoesi, som
avslutar essayn om Ffeidenstam i »Diktare och drömmare»,
har Fröding i sina tankar. Den helt abstrakta hållning
man ville tillmäta den, jävas av jämförelsen mellan Jairi
dotter och skalden Wennerbom, och man måste tänka sig,
att åtskilligt av vad han säger om enkla själstillstånd,
onyanserade stämningar, klart och grunt tankeliv, om den
populära formen, som har gatmelodins eller folkvisans
lätthet, om den enkla vissångartypen, »helst med humoristisk
anläggning», om »improvisatorn med den geniala
sorglösheten och de förenklade synpunkterna» — att åtskilligt av
detta är menat åt Wennerboms och Våran prosts,
melang-tärens och mister Johanssons, söndagsnaturens och de
trallande flickornas sångare. Med vilken orätt, det förstår
var och en: det var redan ett felgrepp att på detta sätt
jämföra de två förnämsta lyriska skalder, Sverige hade av
den yngre generationen. Frånser man åter det rent
personliga, kan man icke heller vara fullt med på Levertins
resonemang, och man måste här se hos Levertin en brist på
uppfattning av den naiva poesin i dess starkt tillskärpta
form. Ofog har utan tvivel bedrivits med »naturpoesin»
och vem medger icke att en dikt, byggd på en tanke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
