Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta berör oss både smaklöst och nästan brutalt, ej blott,
som han säger, oskönt såsom ett utslag av »beräkning,
fåfänga och andra egenskaper, som ej ha med lidelsen
att skaffa». Levertin har så rätt däri, att dagboken är en
konstnärinnas, som omedvetet måste se även sina egna
upplevanden i halvfantastiskt ljus och med en skapande
artists öga, liksom däri, att denna kvinna är varken fint
bildad eller särskilt fint .organiserad. Men i motsats mot honom
finner jag icke den ursprunglighet, den bredd och det
självrättfärdighetens patos hon utvecklar, synnerligt
gripande. Låt vara, att de »fjättra, röra och rycka med», i
synnerhet mot slutet; men det helas märkliga brist på kvinnlig
försynthet och dess vittnesbörd om en formlig mani att
förtro sig åt papperet hava alltid synts mig motväga
både de litterära förtjänsterna och intrycket av själva ödet.
Måhända är härvid också det en faktor, att man aldrig
med full säkerhet vet, vad som är av henne själv, vad icke,
och undrar hur mycket som är borta.
Det förefaller som om Levertin behövt en viss tid att
tränga in i Per Hallströms diktning, och någon synnerligt
djupgående karaktäristik ge de många artiklarna om honom
icke, om också de ej heller försöka att konstruera ut
någon djupare liggande utvecklingslinje, vilken det kanske
behöves alldeles särskilda förutsättningar att se. För
övrigt ha ju först efter Levertins död ett par verk
utkommit, som haft en avgörande betydelse i Hallströms
författarskap. Levertin talar i recensionen av »Reseboken»
(1898) om att man saknar den personliga utvecklingslinjen
— men, som sagt, den var för tjugu år sedan, när
Hallström själv var en man på föga mer än trettio år, mycket
svårare skönjbar än den är nu. Levertin kan därför också
kalla honom »en fladdrande och ombytlig natur», ett
»nyckfullt sinne» med många gnistor, beteckna lians fantasi
som utomordentligt rörlig och nämna hans tanke en trolsk
fjäril, hemma i alla luftstreck. Dessa omdömen förstår man,
när man tänker på intryckena från Hallströms tidigare dikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
