Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett sådant förstlingsarbete flöt naturligtvis tillsammans
vad denna oerhört vetgiriga och allt behållande intelligens
samlat av litterärt förråd under sin ungdom.1
1 en följande recension, av »Antikrists mirakler», betonas
ännu, på tal om »Osynliga länkar», författarinnans
samband med den svenska jorden, det svenska lynnet och
den nordiska fornåldern. Vid sidan av den förtjusande
kärleksidyllen i den italienska boken prisas skildringen av
Diamante; det är dock naturligt att Levertin skall sakna
den klassiska linjen i landskapet — och han är, som så
mången annan, mindre tilltalad av den sociala symboliken.
Självfallet gör han en liten skiss över Antikrist i konsten.
»Det svenska bondeståndet och dess inre liv» är det
väldiga ämnet, säger Levertin, i »Jerusalem», och den har
blivit den svenske bondens stora roman såsom ingen annan.
Jag vet icke, om det fullt kommer fram i hans anmälan,
vad andra starkare och mera i detalj betonat: huru
genomsvensk denna bok är. Men huvudintrycket av hans artikel
blir nog detta. Och vem har kunnat omdikta svenskarnas
hemlängtan i det fjärran landet, såsom han, när han tolkar
episoden med Halfvar och den döda dottern? Folkepos,
folkdiktens stora episka flöde, det är ord, som han
ständigt begagnar. Och sist slutar han ju hela sin essay med
att framhålla, huru genialiskt hon uppenbarar den svenska
markens outtömliga, poetiska rikedomar samt ristar över
hennes änne epitetet »moder Sveas egen guddotter». Ej
mindre starkt understryker han dock — och här ser man
huru hans uppfattning vidgats — att huvudsaken i boken
är det, som kulturhistorikern så sällan når fram till,
»idéernas rent mänskliga genljud», vidare hennes uppfattnings
utomordentliga bredd och hennes »naiva känsla för det
väsentliga i världen». Och här får Selma Lagerlöfs bok
1 Mortensen anser, att Selma Lagerlöf framför allt tagit
starka intryck av Runeberg. Det gäller väl den cykliska formen och
det breda episka berättelsesättet — hennes första utkast till Gösta
Berling var ju i hexametrar. Annars ser jag egentligen icke någon
frändskap, om ej möjligen i karaktäristikens enkelhet och det
renhjärtade över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
