Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsentligen framträdande förtjänster och deras författares
utvecklingsgång under tiden för deras tillkomst, men någon
litteraturhistorisk kritik bjudes icke. Överallt får
Lever-tin tillfälle att säga ut sin tacksamhet och sin beundran. Vad
man kunde höra honom, under de sista åren av sitt liv,
diskutera hos Brandes, det har han icke skrivit ner, ty det
betraktade han som mindre viktigt i bredd med det hela.
Oändligt gärna hade man sett honom fördjupa sig i en
analys av lärarens kritiska metoder och framställningssätt.
Men det kan för senare generationer, som redan fått läsa
fast otroliga saker i motsatt riktning, vara nyttigt att det
som Levertin tänkt om Georg Brandes och om den betydelse
han och hans jämnåriga tillmätte dennes gärning står i
otvetydiga och vederhäftiga ord fastslaget såsom ett vittnesbörd
vilket icke kan jävas, trots alla försök att härleda det ur
alltför stark andlig avhängighet, rasgemenskap och jag vet ej
vad, som dock icke kan bortskymma det väsentliga. — Ett
bidrag till Brandes’ karaktäristik ger också anmälningen av
Julius Langes brev, ehuru naturligtvis mest talande om
den sistnämnde förnäme och tystlåtne lärde.
Ännu mer än i fråga om svensk vitterhet kan man med
utgivaren av Levertins samlade arbeten kalla artiklarna i
volymen »Nordisk litteratur» »ett knippe sammanställda
uttalanden om böcker, som fallit anmälaren i handen». Men
en viss förkärlek kunde det tyckas, att likväl föremålen
ange. Från Finland finnes där av skönlitterära författare
endast lyriker (från Tavaststjerna till Procopé), från Norge
ingen annan än Gunnar Heiberg — man minnes, vilket
stort rum norrmännen intogo i Levertins ungdoms kritiska
lärospån! De danska äro talrikare, men ange för det mesta
också en bestämd riktning: Jacobsen, Schandorph, Edvard
Brandes, Peter Nansen, Karl Larsen, Sven Lange, Gustav
Wied — därjämte en bok av Holger Drachmann, ingen av
Pontoppidan eller Knudsen, men visserligen icke heller
någon av Gjellerup, som Levertin dock i ungdomen kände
sig dragen till, ej heller någon av Herman Bang. Urvalet
betyder kanske slutligen icke så mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
