Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidgade kretsen av de galliska bekantskaperna, ty han var
synbarligen en av de få, som låste också annat än namnen,
vilka kastades ut av dagens paroll. Och huru än hans
läsning växlade, ständigt befann han sig i kontakt med
franskt andligt liv även i samtiden.
När Levertin, .i en artikel som nyligen nämndes, räknar
upp sina andliga lärare, höra till dem också Renan och
Taine. Den senare har han, åtminstone i fråga om
miljöteorin, på sätt och vis efteråt förnekat — ännu då han
en gång jämför Ossian-Nilsson och Ola Hansson, anser
han bådas olikhet trots deras skånska härstamning vara
»ett exempel till de många på det osäkra i den bekanta
Taineska teorin om miljön och dess inflytande på konsten».1
Men naturligtvis kastade han icke ut barnet med
badvattnet, och mycket av det grundläggande han inhämtat
genom Taine rubbades icke. Redan 1883 studerar han ivrigt
»Histoire de la littérature anglaise». Han formulerar
emellertid aldrig sin åsikt om honom, såsom han gör det
med Renan. Redan 1892 trycker han sin sedan i »Diktare
och drömmare» återgivna uppsats om denne. Dragen av
ett slags valfrändskap, går han tidigt till Renans skrifter:
1890 läser han de filosofiska dramerna och »L’Avenir de la
science». Och omedelbart efter det han skrivit uppsatsen,
tager han honom igen i handen: bland hans boklån från
1893 förekomma ej mindre än fem arbeten av Renan,
religionshistoriska studier, reseiakttagelser, »Questions
con-temporaines». Ju mer man lever sig in i hans verk, har
Levertin sagt, och gripes av deras smidighet och skärpa,
deras milda och själfulla patos, dess mer beundransvärd
förefaller han med sin oerhörda lärdom, som aldrig blev
pedanteri, sin polemik, som alltid var fin och taktfull, sin
mångsidiga, klara intelligens, sin underbara genomskinliga
stil, vars like i att framställa »tankens rörelser och inkast»
icke funnits sedan Platos dagar. Här bekänner han, vilka
1 På tal om målaren Hall från Borås, som blev en av
Pariser-societetens ledande miniatyrister, utropar Levertin: »Tillämpa på
detta fall den Montesquieu-Taineska klimatteorien!» (N. Lafrensen
d. y., Sami. skr., s. 202.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
