Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskaper gripit honom — och hur väl förstår man det
icke! »En andans man, med andlighetens vidaste och
djupaste valspråk: mens agitat molem, det är anden
som styr massan, en ordets förkunnare, om man med ordet
menar logos, den livgivande, allt ledande tanken.» Vilken
kulturpersonlighet kunde mer motsvara Levertins ideal, än
denna — som dessutom, efter sin brytning med teologin,
hade det drag av »hemlös drömmare», som var Levertin
så förtroligt, och som i vetenskapen fann framtidens hela
gåta ligga. Och denna vetenskap var en kombination av
olika forskningsgrenar, varigenom han blev en föregångare
i uppfattningen av världshistorien som ett filosofiskt facit
av mänsklighetens utveckling. Dock lät honom hans misstro
till varje system aldrig upptimra några metafysiska luftslott.
Han är en blandning av mystik och positivism, av
känslosvärmeri och tankeskärpa, och för ett sådant
temperament ligger ironin nära; men den blir för honom en »sollyst
överlägsenhetens atmosfär, i vilken man står över sina egna
motsägelser och sin egen mening. Han har en mer öm
än djup sensibilitet, vilken bäst kommer fram i hans
senti-mentalt-mystiska uppfattning av kärleken och som förklarar
flera av hans förtjänster och svagheter. Han har icke
den rätta styrkan, när det gäller män med starkt patos
och energisk profil. Hans skildring av Jesu liv är tom
och indifferent, emedan en historisk sannolikhetsbild här
alltid måste bli betydelselös. Men teckningen också av
andra saknar konturer, manlig och stark känsla, och Renan,
som enligt sitt eget ord till två tredjedelar hade en kvinnas
känsla, har knappast heller känt hela den poetiska
innebörden i de semitiska folkens skrifter. »Man får icke högst
älska det man kan kalla ’doux’ och ’charmant’ och hava
en sådan förkärlek för idyller, om man vill förstå den anda
av heroisk manlighet, som genomgår Gamla testamentet.»
Man ser, denna beundran är icke blind. Trots sin
egen vekhet, eller kanske just därför, reagerar Levertin
alltid för det omanliga hos andra. Men med en nära nog
personlig hängivenhet fäster han sig vid drag hos Renan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
