Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första konstintryck Levertin fångar på papperet,
stamma från hans första utländska resa vid 19—20 års ålder.
I sin resejournal noterar han vad han får se först i
Hamburg och Frankfurt, därefter i norra Italien (I: 103—105,
118, 120—121). Han bländas av Makart, men stannar,
förståndigt nog, vid Rafael Mengs’ självporträtt och ett par
»härliga» landskap av van der Neer. Han ser några
»realistiska» tavlor av okända mästare och gör reflexioner över
riktningen. Det är första gången han uttalar sig om den
— dess sanningssträvande anda, en kärlek till det lilla, en
pietet för det obetydliga, som måste slå an, emedan det
är under vardagen och med vardagsmänniskor, som de
stora striderna utkämpas. Ett sommarlandskap av Kahler
ger honom anledning till en poetisk stämningsutflykt. Hans
antikkärlek vaknar då han får se ett Augustushuvud, och
han utbrister: »Vilka dumhuvuden som påstå att
romantiken kommit med kristendomen! Ligger det icke lika
mycket romantik i Antinous’ huvud som i Madonnans
anleten, är det icke lika mycket romantik i Cesar Augustus’
ädelt melankoliska drag som i martyrens från Golgatha?»
1 Frankfurt betages han emellertid av Daneckers
»gudomliga» Ariadne och försöker sig till och med på en
detaljering av dess förtjänster. I Genua möter han det
italienska måleriet, som griper honom starkt: han känner sig
lik en hungrig, »som blott får en bit(!) soppa». I Milano
får han se mer. Koloristerna göra det största intrycket
(naturligtvis också Lionardo), men han uttalar ett
förnuftigt omdöme om Lorenzo Lotto — för vilken han även
senare bibehöll ett slags förkärlek — och han gör en enkel
reflexion över olikheten i italienarnas och tyskarnas
»pen-selföring».
Allt detta är mycket naivt. Men det är omedelbart
och uppriktigt, och det visar både hängivenhet och allvar
i försöken att tillägna sig en värld, som nu för första gången
öppnar sina portar för honom, sedan den allt ifrån
barndomens dagar hägrat för hans fantasi.
Det räcker länge, innan Levertin i offentligheten fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
