Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasterier också gjort på honom ett djupt intryck. »Man
skall ej alls ävlas att finna en lösning på ett konstverk som
pa en rebus; man skall låta det verka på sin fantasi med
en drömsyns sköna oförklarlighet — först då skall man
fullt njuta den raffinerade och suggestiva makten i Khnopffs
kvinnoansikten med deras gäckande blandning av
ojordisk-het och fördärv.» Det är poeten, romantikern, mystikern
hos Levertin, som har ordet. Denna »i all sin gåtfullhet
genomträngande poesi» tyckes honom nu i den bildande
konsten motsvara vad han i dikten eftersträvat och
vunnit; detta symboliserande och allegoriserande och
mysti-fierande var för honom, som för många, den poetiska
reaktionen mot naturalismens konst, vilken man längtat efter,
och ju våldsammare effekter som kunde framkallas, desto
bättre. Hela hans sätt att skildra dessa målningar visar,
huru starkt hans uppfattning var fången av det litterära
och emotionella i själva ämnet.
Hans omdöme om Böcklin, vilken han nu första
gången talar om, står också i beroende av dessa synpunkter.
Det finnes knappast några gränser för hans beundran och
hans attribut. Jag citerar: »Böcklin proklameras ej blott
som Tysklands, nej hela århundradets störste målare av
alla läger; man kommer att tänka på Ooethe, ty liksom denne
sträcker han sig utöver vad man brukar kalla germanskt»;
men hans hellenism är »friskare, ursprungligare än
Weimar-skaldens», hans Grekland är Homeros’ Grekland, fyllt av
sköna och groteska naturväsen, styrt av stora, primitiva
naturmakter; han har målat dessa fantasier med en konst,
som lärt av den italienska och flamländska renässansen
och dock har en grekisk skönhet över kompositionens rytm
och figurernas rörelse m. m. Endast de sista arbetena visa
matthet och konventionell prakt i färgen.
När Levertin två år senare återkommer till Böcklin
(»Diktare och drömmare»), varierar han egentligen blott
dessa samma omdömen, börjande med den franska konstens
blå blod — och för resten en rolig och sarkastisk inledning
om hur det bästa i Tyskland är »vornehm», om man får tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
