Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans värde. Levertins omdöme är ett slags bidrag till
Böck-linbeundrans historia i norden.1
Det är intressant att se, hur detta omdöme
sysselsätter och delvis besvärar Levertin ännu långt fram i tiden.
Redan då han 1901 skriver om Wölfflins konstforskning,
betecknar han ett yttrande av Björnson att Böcklin är
1800-talets störste målare såsom teatralisk svulst. Hur
»storartad skapare» Böcklin än är, förefaller han en romansk
granskare svulstig och grov vid sidan t. ex. av Puvis de
Chavannes. Tre år efteråt — alltså sju år sedan han
skrivit den sist citerade uppsatsen — har han återsett en mängd
av Böcklins tavlor både i Berlin och Basel: »vid förnyad
konfrontation» framträdde, medger han, »begränsningen och
bristerna vida bjärtare, än då verken grepo med nyhetens
behag». Han påminner om, att han tidigare »i en för övrigt
mycket entusiastisk liten skiss, vilkens beundran för
konstnärens mytdanande fantasimakt jag allt fortfarande
vidhåller», jämfört Böcklin med Corot och Puvis och antytt
ett drag av barbar, vilket skandaliserat »de germanska
efterpratarna hemma hos oss», (jag har icke kunnat komma
underfund med vilka), och han hänvisar till den mycket
skarpa kritik Meier-Graefe nyligen underkastat Böcklin. Han
vill dock lika litet underskriva dennes ytterligheter som
Björnsons, utan företager en närmare karaktäristik.2
Denna är i själva verket något helt annat än de
föregående intrycken: en genomförd liten studie över
utvecklingen, allt från ungdomstidens dåliga porträtt och
1 Det upprepas ännu tämligen oförändrat i de första
upplagorna av Carl Laurins konsthistoria, men senare talas där i alla
fall om omslaget i kritiken och om överskattningen.
2 Levertin hade knappast skäl att taga åt sig Meier-Graefes
något cyniska angrepp på »diktare», vilka jämföra Puvis med
Böcklin: »Auch diesen haben die Dichter mit Böcklin verglichen.
Warum sollten sie nicht! Die Dichterkritik ist eine iible Person,
die heute mit Böcklin morgen mit Puvis zu Bett zeht und dann
sich nicht mal mehr recht erinnert, wer heut der Herr gewesen
ist. Mit Böcklin war es sicher schöner.» (Entwickelungsgeschichte
II, 332.) M.-G. menar utan tvivel sin kollega R. Muther, som i sin
Geschichte der Malerei III, 603 anser Böcklin höra ihop med
Burne-Jones, Puvis och Moreau. Men Levertin kunde dock på visst
sätt känna sig träffad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
