Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fa första platsen! De löften om föryngring och ny framtid
för konsten, vilka Levertin ännu 1897 såg lysa över
Klingers alstring, trodde han visst snart icke mera på.
När vi, fasthållande vid detta senast nämnda datum,
bläddra vidare i Levertins artiklar om konst, glädjas vi åt
att möta honom i nära beröring med den svenska konsten.
Redan på våren 1897 har han skrivit om en utställning av
Stockholmsbilder, representerande två sekel av
huvudstadens liv — en rätt obetydlig artikel, som dock visar hans
insikt i de ifrågavarande artisternas, särskilt Elias Martins,
levnadshistoria och konstnärliga egenart. Av ojämförligt
större betydelse är den serie uppsatser, som föranleddes av
retrospektiva utställningen 1898 och som i själva verket gex
en sammanträngd översikt av den svenska målarkonstens
utveckling ända till 1870-talet, med en karaktäristik av dess
förnämsta representanter under barocken, rokokon, den
gustavianska tiden samt, i korthet, adertonhundratalet.
Man skulle förvåna sig över denna förträffliga
undervisning i svensk konsthistoria, med dess överlägsna
säkerhet och breda syn, om man icke visste, att Levertin just nu
avslutat förstudierna till sitt arbete om Lafrensen och att
dessa omfattade nära nog hela den tidigare svenska
konstens utvecklingsskiften, med ett noggrant inträngande även
i alla de behandlade målarnas biografi. Han hade sträckt
dessa studier långt in i den gustavianska tiden och även
med den senare utvecklingen visar han sig förtrogen.
Hela denna uppsats är ett synnerligen framstående prov
på Levertins förmåga att stundom, utan att där spåras en
enda vank, bibehålla i framställningen det lugna jämnmåttet
mellan vetenskaplig vederhäftighet och intresserande,
roande skildring. Han har varit glad att se utställningen, se
hur tidigt och hur starkt ett konstliv blomstrat i Sverige
—- »konsten hör alltid till aristokratien, och det är en
stolthet för ett land att så tidigt som möjligt få sin vapensköld
introducerad å dess riddarhus» — han har just noga
sysselsatt sig med alla dessa målare, bättre och sämre, äldre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
