Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har sina förtjänsters fel» och att de ena som de andra ligga
i hans »barbari». Med denna kompromiss träffar han
måhända slutligen det rätta i fråga om den utomordentligt
omstridde målaren, vilken otvivelaktigt talade till
Lever-tins poetiska fantasi mer än han väckte dennes konstnärliga
kritik. Egentligen utgår ju allt vad Levertin hos Böcklin
klandrar blott från de jämförelsepunkter han ställer upp i
förhållande till vissa franska målare. Att han ännu icke,
såsom man redan begynte göra det under hans tid, för
denna utgångspunkt valde just de målare, Degas m. fl.,
vilka senare användes för att visa Böcklins svaghet, kan
man förlåta honom, liksom också, att han icke gick in på
att, trots alla med åren växande reservationer, förneka vad
han funnit stort i Böcklins konst. Men hela denna
överblick visar, hur litet Levertin dock egentligen förvärvat
sig någon bestämd ståndpunkt i fråga om modernt måleri.
Den träffar väl också i många fall kärnpunkten av hans
sätt att uppfatta och bedöma konst.
Klinger genomlöpte hos honom ungefär samma process,
blott jned den skillnaden, att han intresserade honom mindre.
I den sista uppsatsen om Böcklin talar han i tämligen
gäckande ton om »Kristus i Olympen»: ett litet landskap av
Segantini ger honom mycket mer av epik och filosofi.1
I den första uppsatsen om Klinger (från 1897, »Diktare och
drömmare»), finnes vid sidan av rätt många och stora
överord, en hyllning åt hans mäktiga och trevande
skönhetslängtan, vilken måste tilltala Levertin, samt en träffande
uppskattning av flera sidor i den egendomliga och
delvis fängslande konstnärens alstring, och med skäl
uppehåller sig Levertin mest vid etsningarna.2 En rent litterär
analys träder även här i förgrunden; men när den artistiska
kvaliteten skall bestämmas, blir det dock fransmännen som
1 Han använder om Klingers vidunderliga skapelse två av
sina älsklingsuttryck, vilka, i likhet med några andra, mycket ofta
upprepas i hans kritiska skrifter: »Kolonner, vad viljen I?» och
»Viel geschrei und wenig Wolle» — det sistnämnda har han också
använt om Böcklins religiösa måleri i den tidigaste uppsatsen.
2 I Malmötidningen publicerade Levertin samtidigt (5/ä 97)
cn uppsats om Klinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
