Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes där dock i tonen något som visar oss Levertin själv,
jag menar det fullständiga inlevandet i ämnet, förmågan att
rycka allt det han behandlar nära in på sig själv och
därigenom värma läsaren. Hur sympatiskt och fängslande
karaktäriserar han icke Mijtens, och vilken grann skildring
ger han icke av Ehrenstrahls ytligheter och av hans
förtjänster, hur makalöst väl träffar han icke det hasardösa
i dennes religiösa måleri, när han talar om hur
oförskräckt-heten ej sällan lönas »av en viss dumdristig glans», då
färgerna stråla och leka, då det brusar i svassande
draperier och flygande band och gestalterna träda fram, män
i stolt grandezza och kvinnor i rosig yppighet, men hur
ibland hela tilltaget plötsligt misslyckas, livet flyr från alle-’
goriernas bråkigt gestikulerande personnager och det hela
blir blott en trasgrann »Staats- und Hauptaction». När han
talar om Scheffel blir han varm, och i beskrivningen av
Desmarées’ porträtt återfinna vi satser ur den här ovan
anförda artikeln, ehuru nu något dämpade, i
överensstämmelse med stilen i det hela. Förträfflig är skildringen av
det kvinnliga skönhetsidealets förvandling vid slutet av den
karolinska tiden, då den Ehrenstrahlska fylliga och
livsglada kvinnan ersattes av en stel typ med blekt ansikte
och högt uppsatt hår, hos vilken under senitaliensk
påverkan det sjukliga och artificiella alltmer betonas av
Krafft och Schröder, tills den senare driver framställningen
av henne »till en sorts galant likmåleri». — Överallt går
Levertin in på enskildheter i det tekniska, egentligen
färgbehandlingen: han yttrar sig med säkerhet och allvar, som
efter noggrann och kunnig granskning, och det riktiga i
hans värdering har från sakkunnigt håll erkänts. En massa
upplysningar till de enskilda biografierna visa oss
Leversmak i början, ser t. o. m. påminnelser om Watteau, men preciserar
icke närmare. Ännu mer saknar man i karaktäristiken av Arenius
ett framhållande av, vari hans betydelse låg. Levertin talar blott om
att han »innerst ville skilja sig från tidens dekorativa och ytliga
lynne» och att hans själ »anat något av den djupa konstens ande».
För övrigt framställes han såsom en mycket trogen barockkonstnär.
Först i ett senare kapitel talas om hans strävan att åstadkomma en
inhemsk skildringskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
