Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tin, såsom även i bokens senare partier, besökande arkiv
av mycket växlande innehåll och nyfiket böjd över gamla
dokument av mer än prosaisk art,
bouppteckningsinstru-ment, taxerings- och mantalslängder, kyrkoböcker,
reseräkningar, betalningskvitton m. m., en för honom visst
mindre tilltalande om ock kanske icke lika mödosam detalj
i arbetet som uppgiften att skaffa sig personlig kännedom
om så många verk som möjligt av de talrika målare han
behandlat. Bland alla dessa data hava insmugit sig en
del felaktigheter — såsom kritiken påvisat. Dessutom synes
Levertin icke fullt kunnat åtskilja de båda David Richter,
vilkas biografier tyckas erbjuda dunkla punkter. Sådant
kan beklagas men är lätt att rätta.1 Viktigare äro i alla
fall de konstnärliga karaktäristikerna, ofta kännetecknade av
en skarpsinnig analys i fråga om den artistiska
behandlingen, men också av förstahands intryckets omedelbara
friskhet och liv.
Teckningen av Lafrensens fader, fältskären, som blev
målare, först troligen porträttör i olja och sedan en
alltmera anlitad miniatyrist, är intim och rolig. För att få en
inblick i Niclas Lafrensens ungdomsår studerar och citerar
Levertin 1717 års »Reglemente och Ordning för
Barberare-embetet i Stockholm» — konsthistorien har sina irrgångar!
Tyvärr ger detta dokument icke någon upplysning om
Lafrensens första steg på konstnärsbanan. Däremot
presenterar ett porträtt som han gjort av sin fästmö (eller unga
fru) denna för oss: »en uppsträckt borgarmamsell med svaga
anspråk på distinktion», och en familjegrupp berättar om
en viss välmåga i hemmet — om denna nu alls föreställer
Lafrensens familj. Av hans miniatyrer behandlas särskilt
Karl XH-porträtten, i sin mån uttryck för den fantasidiktning
om hjältekonungen, som ånyo börjar kring 1730 och
fortsattes i några decennier, tills den konstitutionella monarkins
1 Jfr August Hahrs annars synnerligt berömmande recension
i Nordisk tidskrift 1899. — Emil Hultmark, Carl Fredrik von
Breda, s. 207, visar att Levertin blandat ihop den engelske målaren
Dandridge med den yngre Dahl, på grund av missläsning i en
katalog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
