Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonligheterna, allt detta tedde sig såsom ett underbart
rikt och överväldigande skådespel, vars kärna och sens
moral bli själva upptäckterna och sanningens framsteg,
men vars iscensättning grep honom och ingav honom
vördnad minst lika mycket som dessa resultat. Helt
säkert var det den högsta apoteos han kunde skänka
vetenskapsmannen Linné när han gjorde honom till skald, och
jag är icke viss på, att han ej mer eller mindre mätte
andra stora forskare med samma estetiska mått.
Detta må icke så förstås — utläggningarna i det
föregående borde ju avlägsna varje slik missuppfattning —
att icke den spekulativa tanken och den exakta forskningens,
möda och skarpsinne i sig själva väckte hans beundran.
Tvärtom: »tankar», det var det han framför allt, ju längre
tiden led, sökte även i dikten; själv strävade han alltmer
till ren tankelyrik, och en djupt spekulativ och abstrakt ande
som Pascal fick hans allra djupaste sympati. Kanske också
därför, att denne icke tvungit in sina tankar i något
filosofiskt system. Levertin var ej blott själv ohågad att
systematisera: det tankeliv, som yttrade sig hos andra i
fragment, infall, det fängslade honom mest, och en
anmärkning som man gör vid hans kritik, är att, då han talar
om detta innehåll, han sällan analyserar det eller väger
beskaffenheten och värdet av själva tankarna. Han
fascineras alltför lätt, omformar allt till en stämning, liksom
han alltför snart tror, att vad han själv alstrar i fråga
om tankelyrik är sinnrikt och spekulativt, blott det tränges
samman i en tyngre form än vanligt, medan det i själva
verket stundom icke behöver innehålla annat än en
stämning eller en erfarenhet omklädd i några allmännare — och
icke sällan dunkla — uttryck.
Det estetiska draget i hans egen forskning — om
man kan uttrycka sig så, när det uteslutande är fråga
om estetiska ting — ligger närmast i ett slags
summariskt framställningssätt, en överflyttning av essayns
förkortningar och om jag så må säga frimurarspråk på den
exakta vetenskapliga undersökningen. Detta samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
