Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast smärta till sist. Dessa noveller spegla kanske bäst
brytningen mellan de olika riktningarna i hans estetiska
åskådningssätt och därav betingad stilkaraktär, vilken han
har svårt att stöpa hel. Men fastän berättandets konst icke
var hans, fastän så gott som överallt kompositionen är
svag och fastän hans gestalter, hur mycket de än leva,
alltid hava någonting akvarell- eller silhuettartat och sakna
konsistens, innehålla dock novellerna många egendomliga
och starka drag, fria från all litterär konvenans: några bland
dem skola helt visst göra att Levertins namn också som
novellist icke förgätes.
Hans prosastil når i dessa noveller knappast det högsta
av vad den förmår. Ända in i de sista finner man
besynnerliga bilder och satsfogningar, även om i några tidigare
fullt konstnärlig balans ernåtts, med bibehållande av vad
för honom i bästa mening var karaktäristiskt. Han är
starkt expressionistisk i sitt uttryckssätt, och huru mycket
detta än bländar med glans och färg, kan det också verka
tungt och förvirra både hörsel och syn. Hans prosastils
största fel ligger dels i övermåttet av bilder, alltför långsökta
och medelbara för att tillfredsställa bildspråkets ändamål,
det starka framhävandet medels en konkret jämförelse, dels
i anhopningen av bestämningsord. Dessa hava alltid, vid
närmare granskning, sin uttryckliga mening och återgiva
skiftningar i föreställningen, som göra dem fylligare; men
de störa stilens rytm och bringa tanken att stanna. Dessa;
fel äro å andra sidan utväxter av förtjänsterna, vilka just
ligga i levandegörandet genom påtagliga, slående
jämförelser, varav det överflödar, och i bruket av fylliga, målande
ord. Men stilen är sist och slutligen blott tankarnas spegel,
och en god stil springer fram ur deras rikedom och klarhet.
I Levertins bästa essayer kan man främst bekräfta
riktigheten av denna regel: stilens värme och fart bero på att han
alltid intensivt tänkt sig in i ämnet, fylligheten åter på, att
idéer och kombinationer, erinringar från världar av läsning,
leva upp för honom och trängas om varandra. Men härtill
kommer naturligtvis någonting, som den klaraste tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
