Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litterär kritik har Levertin varit en banbrytare som ingen i
nyare tid: de många yngre efterföljare, som på ett utmärkt
sätt fortsatte hans traditioner, skola icke förneka sin skuld
till honom. Men man har rätt att också vid minnet av stora
kulturländers bästa litterära granskare, de som verkligen
skapat kritikens konst, tillerkänna honom en mycket hög
rang.
Han stod i beständig utveckling, och överallt gick den
till större mognad och fullständighet, vidare blick och
rikare fördjupning. Vad man kan säga, är att han alltid
fasthöll vid grunderna av sin ungdoms tro, alltid förblev
modern och frisinnad i ordens bästa, halvt förgätna mening.
När han uppträdde mot naturalismen i konsten förnekade
han icke den naturvetenskapliga grundåskådning han gjort
till sin. När han i sin lyriks största och sista verk, »Kung
Salomo och Morolf», fördjupade kärlekssagan till en
gripande livsbild, klingade där ännu samma rena och innerliga
toner som den tid han var ungdomskänslornas sångare. Hans
forskning bevarade sitt första allvar, men sträckte sig över
allt vidare fält och fick en objektiv ro både i uppfattning
och framställning. Hans svenska fosterlandskänsla, som
redan tidigt brann i hans hänförelse för den svenska
diktens och kulturens yppersta företrädare liksom i kärleken
till Stockholm, hans barndoms aldrig slocknande förtjusning,
blev starkare och medvetnare och tog sig uttryck även i
andra former än diktens. Hans uppfattning av de
konstnärliga idealens värde undergick en förskjutning, liksom
uppfattningen av de anspråk man hade att ställa på konst och
vitterhet fördjupades. Hans fordran på konstnärlig helhet
slappades dock aldrig, hur mycket än detta begrepp av
andra förkunnades såsom sekundärt: men kravet är dock
så naturligt, att det en gång skal! räknas honom till största
förtjänst att hava upprätthållit det. I hans produktion
framträder tydligt en allt större fasthet och bredd i synpunkterna
på viktiga livsfrågor, liksom även formen småningom når
en allt större fulländning.
32. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
