Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon Bengt-spa U
gä i en revolution som afsåg att skaffa Kungen mera
makt. Jon behöfde långa samtal, förrän han begrep
möjligheten af att deras Majestäter sände en enskild tje-
nare till honom för att få ett ja af en bonde, som ha-
de många böner från allmogen, hwilkas bejakande bå-
de han och hans hufwudmän ansågo bero af Kungens
wilja. Men Jon blef fnart hemmastadd med ställnin-
gar och förhållanden Snart iakttog han ett undfallan-
de, men mycket höfligt nmgängesfätt med hoftjenaren
och afböjde förslagen att få hemliga företräden hos Drott-
ningen. När sedan Ernsts hufwud föll, efter det till och
med grefligt blod runnit för bödelsyran, började Jon
tänka mycket på den politiska makt folket syntes hafwa
tillskansat fig och började tala ur en hög ton till sin
egen landshöfding, da denne ej wille lyßna på rättwisa
kraf rörande folkets bästa.
Han hemkom efter riksdagen och började tala med
bönderna om folkets makt, bewisad af det öde som drab-
bat Konungens enskilde männer. Men snart lärde han
känna en ny sida af regementen Landshöfdiithe-embetet
lät länsman och kronofogde och domare förstå att all
förtret, som kunde tillskyndas Jon, Ivar en merit. Qch
Jon fick jemt förtreten. Lättfiirdiga bönder eggades med
brännvin till den tanklöshet, men djerfhet i ord, som fär-
deles sårade folkets riksdagsman, då han warwid stäm-
mor eller andra folkmöten. Hans granne prosten höll
ej fred. Jon kräfde stängsel. Prosten fwarade att en
bäck wore tillräcklig. Jon förmente att den om som-
maren uttorkade-. När nu prosten swarade, att han tvar
« så djup, att hwarken Jon eller något annat fri kunde
roada öfwer den, hade herrarne aniftaltat om klappare,
som gäfrvo högljudda bifall tillkänna. Och sedan sades
loid nästa riksdagsmannawal, att man ej borde taga
till riksdagsman en utskölmd och begrinad man. Men
nu först wille Jon upp, ty nu började han begripa nä-
got af talet om folkets makts Jon war fielf elector och
sade nit ra ord om herrarnes konster, som begrepos. Jon
kvaldes yo. Han började nu allt mer lvisa sina stånds-
bröder huru de tvoro af skenbar betydenhet allena och att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
