Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Marts Peh reson
den Anders Åberg. Talaren ivar den bekante Anders
Danielsson. Med några anföranden ur hans loftal,
will författaren sluta dessa anteckningar. "Det ädlaste
och npplystaste, Bondeståndet kanske någonsin kunnat
frannvisa ibland sig, den owanlige Matts Persson,
måste otoilkorligt genast framställa sig för min tanke.
Det är tvål redan flera år sedan han dogz men hans
minne, hwilket, som jag hoppas, aldrig dör, är ännu
nog friskt, för att icke fördunklas af några mindre ut-
märkta mätt, som de sednaste åren blifwit oß frånryck-
te." . . . . VDem som aldrig lät förleda sig af smicker
eller skaka sig af hot, aldrig sökte egna fördelar på det
allmännas bekostnad, aldrig sade annat än hivad han
tänkte, och aldrig hyste en tanke, den han ej lugnt pröf-
wade, innan den yttrades,—den slutligen, som såg det
rätta och tvågade toilja det rätta —- det war Matts
Pehrsson. Jag tycker mig ännu se det lugna, öppna
ansigtet, dcr icke en muskel rörde sig till fruktan eller
harm, äftven då han mißkändes och mißhandlades af
dem, för htvilkas bästa han arbetat. Jag minnes än-
nu en dag, då ett häftigt utlåtande öfwer en af Matts
Pehrsson föreslagen, och nn af hwarje tänkare såsom
nödwändig erkänd lag upplästes. Den, som läste, gjor-
de sig ett nöje af att ytterst tydligt och med uppehåll
och på Matts Pehrsfon rigtade sidoblickar, föredraga
skriften. Alta tvänner af honom och af saken wsoro
högst upprörde; Matts ensam, i hrvars känsliga s"äl
utan twifwel det swed förfärligt, att mißhandlas för
wälmening och upphöjda afsigter, wisade icke ett tecken
till harm; han sade blott sedermera: "i dag hafwa de
stekt mig tvid sakta eld." — Då granna löften och
smicker slösades, huru ofta tog då icke den ärlige gub-
ben en ung, tvarmblodig medbroder i handen och war-
nade: "Tro dem icke", ade han; "nu, så länge de be-
höftva dig, fjäsa de för dig; men så snart de tvunnit
ywad de önska, känna de dig ej mer." Denna lära,
om predikades af en gammal och erfaren man, hwilken
man borde älska och wörda såsom en far, skulle slå
djupa rötter i ett osörderfwadt hjerta. Af en äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
