Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon Jonsson 83
F. d. Riksdagsmannem vice Talmannen och Full-
mäktigen i Nikcts Ständers Riksgäldskontor,Jon Jons-
son föddes den 1 Mats 1772 i Skörje, Hobh socken af
Blekinge Län, oeh dog derstädes den 2 Deeember 1841.
Hans föräldrar tooro hemmansegaren Jon Jonsson och
deß hustru Sigrid Månsdotter. Den förstnämnde här-
stammade från Ausby socken af Göinge härad, hwar-
ifrån han såsom smideshandlare kom till Blekinge, der
han med sin hustru erhöll halftva hemmanet Skörje,
hwilket han uppodlade och förtoaltade så, att han toid
fin död lemnade sonen, som war enda barnet, en för
sitt stånd ej obetydlig förmögenhet. Jon Jonsson upp-
fostrades i föräldrahuset, der han tvid sidan as sin mo-
ders spinnrock, erhöll all den underwisning, som ett käns-
ligt modershjerta förmår meddela, och som hnftvndsakli-
gen inskränkte sig till nödig kännedom i religionen, den
klippa som utgör grunden för allt sannt och ädelt tve-
tande. Mången stor man, sålunda uppfostrad, har se-
dermera erkänt, att fadrens enkla råd och modrens öm-
ma warningar warit de ledstjernor som klarats lyst ho-
nom genom lifwets mörka irrgångar; så tvar det äfwen
med Jon Jonsson, ty ännu på sin sena ålderdom ta-
lade han med rörelse oeh tacksamhet om sina föräldrar.
Skriftonstem som i svåra dagar kan inhämtas i barndo-
men äfwen af den ringaste, lärde han sig på egen hand
först tvid tjugo års ålder; och likwäl står han i denna
konst långt framom de flesta af sitt stånd, både i det le-
diga och språkriktiga.
Det är ett hedrande drag i Jon Jonssons lynne
som tvi härstädes wilja anmärka och äfwen till efterföljd
recommendera, det nämligen: att han aldrig u pträdde
som sakförare wid tvåra Tingställen, htvilket tv ra skrif-
kunnige bönder wanligen göra, så snart de kunna hålla
en bouppteckning, troende sig dermed wara i besittning
af en bålstor lärdom, ehuru de för det mesta endast tväe-
ka åtlöje och förakt, hwilket de i tvår tanka werkligen
förtjena; ty man kan tvål icke se något mera föraktligt
äin dessa hungriga blodiglar, som äro färdige att bita
sig fast i den minsta nakna fläck, som de blistva warse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
