Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon Jonsson. 91
Jonsson Ivar en af de första, som öfwetgick pä de sty-
randes sida.
Adel, Prester och Vorgare hade redan genom sina
Talmän undertecknat den nya Regeringsformeu, men Bon-
deständet tvägrade sin underskrift, ända tills medstcinden
ändrade 114 § efter deras önskan eller också helt och
hållet uteslöt den. Nn sattes hemliga hjelpare i rörelse-,
som hade till syftemäl att wäcka split och oenighet inom
Ständet, hwilket hade till följd att det slöt sig så myc-
ket tätare tillsamman; ty hwarje gäng som frägan fö-
rekom, swarades ett enhälligt nej. Man började nu en
alldeles ut) wäg, idet man försökte att skrämma. Skrif-
tvelser aukommo frän Prester och Adel, och äfwen frän
regeringen, hwilka i en föga passande och hotfull ton
förebrådde Bönderue sitt handlingssätt. Detta gjöt ol-
ja pä elden. Bönderna önskade icke mera, utan for-
drade rätttvisa, under öppet tillkännagifwaude att de
icke loeko en härsmän från sitt en gäng fattade beslut.
Denua kraft och bestämdhet hos en allmoge, som hittills
willigt böjt sig under oket, men som nu sprang upp likt
en kallhamrad fjeder, toäekte icke ringa oro och bekymmer
inom de högtförnäma kretsarna. Om en räkenskapsdag
nu roar för l;audeu, emellan det arma, förtryckta folket
och deras uppblästa förtryckare, huru skulle toäl räknin-
gen slä ut? Den stenhjertade Aristokraten, som länge
trampat folkets heligaste rättigheter under fötterna, som
i menniskorna, sina likar, endast sett usla trälar, frukta-
de icke utan skäl för en redogörelse, som skulle twinga
dem till erkännande af menskliga rättigheter äfwen ät
andra. Sjelftva Konuugen darrade för den nytväckta
sjelfständighetskänslan hos folket, och wände sig det-före
med bön om hjelp till Georg Adlersparre; deu ende man
af Adeln, som» hade Böndernas oinskränkta förtroende
och som war mäktig att lugna stormen. Denne åtog
sig uppdraget, mera af fruktan för att hans revolutions-
toerk skulle gå under, än af inre böjelse, ty han tvar
ingett ränksmidare.
Adlersparres skarpa blick förmärke genast, att ehu-
ru Jon Jonsson war en ung Riksdagsman, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
