Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jon Jonsson 95
fande skola wisa. Wi toilja dock på förhand tillkänna-
giftoa, att wid betraktandet af Jon Jons ons offent-
liga lif, skola tvi icke trötta läsaren med langa proto-
kollsntdrag utan blott der och hwar stadna några ögon-
blick, för att siärskåda de wigtigaste handlingarne un-
der hans långa Riksdagsmannatid.
Swerige hade efter mycket bråk fått sig en Konung
och regeringsform; twenne högst wigtiga ting, dock be-
höfdes ännu ett tredje, och det war en Thronföljare.
Jon Jonsson hade rest till Riksdagem i akt och me-
ning, att Gustaf Adolf borde afsättas, men Prins Gn-
staf blifwa Konung under en förmyndareregering. Detta
roar med få undantag hela Vondesiåndets mening, ty
deras hiertan sade dem, att sonen icke borde lida för
fadrens mißgerningarz htoilket war så mycket orätttvi-
fare, som Knngen icke heller tvar så brottslig, som de
förmodade. Sjelfwa instinkten sade dem att största skul- ·
den låg os de store herrarna, som fört Kungen bakom
ljuset, n got, som sednare tider äfwen besannat. Wid
Riksdagen gass det ett Adligtparti, med Greftve Jacob
De la Gardie i spetsen, hwilket hyste samma åsigter som
bönderna, men af helt andra bewekelsegrunder. Dewille
nemligen hafwa Prinsen på thronen, för att qwiisa Ad-
lersparre och hans anhang, och sedan sfelfwe regera.
Desse herrar försummade icke att bearbeta bönderna-
som i början lånte dem ett tvilligt öra. Adlersparre
och hans wänner wille hafwa en stark konnngamakt,
och arbetade af sådan anledning, för Prinsen af Au n-
stenburg, i hwilken de såge bilden för en Swensk o-
nung. Denna sednare mening delades af Jon Jons-
son och Hyckert, hwilke åtogo sig att småningom be-
reda sakens framgång inom Bonde-Ståndet. Jon
Jonsson säger i en efterlenmad skrifwelse, att han
frångick sin förra mening, emedan han önskade ett godt
slut på partistriderna, samt af öfwertygelse, att Prinseu
roar en dygdig, råttrådig och förståndig man; den ende
som för narwarande kunde rädda Swerige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
