- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
28

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.

lockade, kom ingen fogel skuttande på gången, och
endast ett sträft kraxande svarade från kyrktornet.

»Nu har Späker minsann flöet bort frå Ninna»,
sade köksan, som i det samma kom ut i dörren.

Ninna såg på henne med en blick full af vaknande
ångest; att Späker skulle kunna svika, var en tanke, som
aldrig förr fallit henne in. Det var ju alldeles omöjligt.
Han skulle nog komma igen, bara han riktigt fick höra
hennes röst.

Och hela dagen gick hon omkring i trädgården och
ropade. Hon klängde upp på den sluttande höga
kyrkogårdsmuren och stod och ropade: »Späker», för att det bättre
skulle höras. Men alikorna, som sutto i en lång rad på
kyrktaket, flaxade bara litet med vingarne, och alt mera
klagande ljödo ropen, och alt mera beklämd blef hon
om hjärtat.

Och dag gick efter dag; Ninna glömde bort alla sina
lekar. Hon gick och väntade, att fogeln skulle komma
tillbaka, och Kersti, som skrattade och sade, att Späker
glömt henne, svarade hon, att bara han riktigt hörde
henne, så kom han.

Hvarje morgon i lång tid stod Ninna på kökstrappan
och ropade »Spaaker». Hon gräfde upp ny mask, så att han
skulle finna mat i sin kopp, då han kom; och om
aftonen, då hon kallades in, vände hon sig ännu en gång
på kökstrappan och ropade: »Spaaker, Spaaaker!»

Och mormor inne i sin kammare åt lillgården satt
där och hörde och hörde den bedjande, vemodiga rösten;
det skar henne i hjärtat, och hennes ögon tårades. Hon
visste, att detta var den första länken i lifvets sorgekedja;
hon hade själf pröfvat på hvad sorg var och förstod väl
dess alla skiftningar; hon visste, att den, som nu
väntade hennes älskling, på samma gång den skulle kännas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free