Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KBÅKA OCH BAHTTT.
29
så svidande, skulle komma henne att instinktlikt ana
tillvaron af något, som hon hittills aldrig mött — något
mörkt och kallt, den första bekantskapen med människors
hårda grymhet — den skulle ingjuta det första tviflet i
barnets omisstänksamma sinne. Och mormor led öfver
den lillas första stora sorg.
En dag kallades hon åter af ett högljudt klagorop
till fönstret: nere på gården stod Ninna, i handen höll
hon Spakers afhuggna hufvud, som Kersti glömt att
gräfva ned, och som hon hittat undanskuffadt i rishögen.
Det lilla af smärta förvridna ansigtet i den stora kråkan
vändes upp emot fönstret, och högljudt gråtande visade
Ninna sitt fynd för mormor.
När Ninna sedan om söndagarne satt bredvid
mormor i kyrkan, tänkte hon inte mera hvarken på
basun-änglarne eller flugorna, hvilka nu som förr surrade
omkring vallmoblommorna ute på grafvarne. Kärleken till
Späker och sorgen öfver hans grymma död hade
undanträngt alt annat ur hennes hjärta-
Men när alikorna flögo förbi kyrkfönstren och hon
hörde deras skrin, då spratt hon till, och mormor förnam
några små kväfda snyftningar och kände, hur den lilla
flyttade sig närmare intill henne, medan prosten på
predikstolen talade om synd och sorg och död.
Solen, som vid mässans början vanligen brukade skina
rakt in på kyrkans rutiga tegelstensgolf, skred så
småningom undan och var vid predikans slut alldeles borta ;
det blef grått och tungt där inne.
Det var liksom en skugga glidit fram öfver hennes
solskensvärld.
- -HSM-—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
