- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
91

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 solnedgången.

91

hvita oljemålade slagbordet satt oeh läste och skref och
hade så småtrefligt bredvid sin mamma, som just ej var
så noga, utan lät henne spraka och hvila alt emellanåt. —
Detta och annat mera dök upp för henne, då hon satt
och såg i salmboken, och hon spratt till och skämdes,
när föreståndarinnan en gång öfverraskade henne, där hon
satt och läste och grät, och berömde henne och sade, att
det var gudi behagligt, att hon begrundade hans heliga
ord och var bedröfvad öfver sina synder. — Det var hon
ju inte — hade hon då tänkt — och Gud vore nog
mycket ond på henne, som tänkte på alt därhemma i stället
för på sin egen ondska och Kristi svåra pina och död,
något som skolans inspektor, presten, han med de långa
predikningarne, ständigt framhöll. —

En stund af söndagseftermiddagen fingo cle använda
att skrifva bref, och så fingo cle gå med brefven på
posten. Det var en af dem, som skref så vackert: hon
skulle alltid skrifva utanskriften för dem allesamman,
men till gengäld ville hon också lämna in alla brefven i
postluckan — det var så präktigt att ha stor brefväxling,
tykte hon.

Då passade de också på att göra en liten omväg ned
till hamnen; den friska luften fylde deras lungor, och deras
hopsjunkna bröst vidgades, clet kom färg på kinderna och
glans i ögonen.

Hvad det var skönt att gå ända ytterst ut på
hamnarmen och stirra ned i hafvet, som här var djupt och
mörkt; hvad de önskade, att de en enda gång finge komina
ut och segla; bara bort till mudderpråmen, som låg och
flåsade där ute, eller ännu hällre till det röda fyrskeppet,
som de voro så nyfikna på. Och med trängtande blickar
följde de ångbåtarne, som kommo och gingo; hvad de
gärna velat följa med någon af dem, det samma hvarthän,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free