Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖDERSLÄTT.
147
tröja», kort svart kjol af fyrskaftadt vadmal oc]b stort randigt
skättefallsförkläde. Hennes ansigte var litet och rynkigt,
och hela gestalten gaf intryck af att ständigt skrumpna
i hop — vare sig till följd af åren eller af det ständiga
sittandet i den varma spiselvrån. Med undantag af detta
tvktes åren för öfrigt glida henne och hennes stuga
spårlöst förbi; kanske kom det en och annan rynka till i
ansigtet, men de voro svåra att se; det fans så många
där förut.
De vänliga blå ögonen voro alltid lika lifliga och
klara, draget kring munnen var blidt och berättade om
ro i sinnet och ro i stugan och förnöjsamhet med bela
världen. Och hvad skulle hon väl sörja öfver, brukade
hon ibland säga. Fick hon inte sitta i stugan till
död-dar? Och hade hon inte tillräckligt till kaffe och socker
och litet ljus, om hon bara finge förbli så frisk, att hon
kunde spinna linet till mor Nils Jöns; ty hon fick en
hel plåt — 16 skilling —marken, och då kunde hon alltid
få en styfver öfver till litet snus.
Potatis och kål hade hon i sin täppa, och ännu så
länge kunde hon gräfva i clen själf, och en liten tår mjölk
fick hon ibland af mor Nils Jöns, då hon lämnade det
spunna linet.
Det hade varit ett af Gerdas största nöjen som barn, att
ibland om vinterkvällarne titta in till Sofia och höra den
gamla berätta händelserna i sitt enkla lif.
I skymningen brukade hon sätta åstad öfver den
leriga bygatan, med trätofflor utanpå kängorna, förbi Sven
skomakares, från hvars förstuga alltid en blandad lukt af
torfrök, läder och tran välte fram, in öfver stenbron i clen
lilla täppan, och ej väl hörcle gamla Sofia hennes
klapprande steg mot stenarne, förr än hon öppnade de båda
halfdörrarne, så att ljuset från stugan skar en strimma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
