Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖDERSLÄTT.
151
kullen viel vägen till Tomarp, som julafton står på
gull-fötter, om kung Ralf och om Tarras.
Det var Nicolovii skildringar från Skytts härad, denna
bok, som för hvarje skåning från Söderslätt säkerligen
alltid skall bli kär.
Och så hade det varit Gerdas tur att ur boken läsa
för den gamla, som med många afbrott här och där ifylde
bokens berättelse.
Flera år hade gått, sedan Gerda sist stod vid denna
lilla grind. Då var det en kulen oktoberdag, med dimma
utöfver den vida slätten, dropp från takskägg och
halmstackar, tryckande tungt. Det var, då hennes far var död;
hon skulle flytta, säga farväl till hembygden och till
gamla Sofia också.
Nu var det i slutet af högsommaren; ]iotatisfanet bar
frukt, och georginerna hade stora röda blommor. Gamla
Sofia lefde, det såg hon på täppan. Men ingen öppnade
nu de stängda halfdörrarne; och den fryntliga röstens
vanliga: »det var då för nöjsamt», hördes ej. —
Hon gick sakta in.
I den stora sängen, ofvan hvilken ett handtag, lindadt
med brokiga band, nedhängde från taket, låg gamla Sofia,
torrare och mera hopskrumpen än någonsin. En
grannkvinna, som i detsamma kom in, berättade, att hon blifvit
lam ocli nu legat länge utan att ens kunna röra sig i
sängen. — Klockan hade stannat, men i fönstret stod
ännu krusmyntan, tvinande och dammig, prässad tätt
intill rutan.
Den unga flickan smög sig fram till sängen, där den
gamla låg med slutna ögon, lade handen lätt på det bro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
