Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
SYDSKÅNSKA TECKNING All.
kiga väfda täcket och sade med lag, smekande röst:
»goddag Sofia — nu får jag väl inte mer höra om Tarras!»
Ett ryck for genom den gamlas tunna händer, hon
slog upp ögonen, stirrade en sekund på det vackra
ansigtet med de vänliga ögonen som böjde sig fram öfver
henne, satte sig därpå utan hjälp rätt upp i sängen,
ut-sträkte de darrande händerna ocli snyftade:
»Så liten som så, så liten som så!»
Och därmed sjönk hon maktlös tillbaka. Hon kunde
dock med blicken visa bort till clet gamla väggskåpet.
Där bland gamla sockerbitar och en snusstrut låg en
stor hvit kaka med en röd socker-ros. Länge, länge hade
den legat där och väntat på den lilla gästen, som aldrig
kom. Nu ändtligen kom den till heders. En skymt af
det forna blida leendet syntes i de nu matta ögonen, ocli
ett skimmer af belåtenhet for öfver de hopfallna dragen,
då Gerda bet ett stycke af den torfrökiga kakan, såg pä
henne med sina fuktiga ögon och sakta strök med handen
ett par gånger öfver täcket till afsked.
»Nu löser vår Herre snart opp för mig med», sade
gamla Sofia och såg mildt, så mildt och stort på de forna
vinterkvällarnes glada sällskap.
Då rågen var inkörd, och vårsäden stod i långa
traf-var, mer eller mindre starkt gula, och det enda, som ännu
stod på rot ute på marken, var åkerärterna och den sista
klöfverskörden, och studenterna börjat återkomma till
Lund, då packade hon ånyo sin koffert, lämnade slätten
ocli reste hem.
Med sig hade hon som minne darrgräset frän
strandängarne och halfva sockerkakan från gamla Sofias skåp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
