Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och efter deSB slut var marken till liere
fots höjd betäckt med hagel, som ännu
efter några dagars förlopp lågo qvar, stora
som valnötter. Vattenfloden, som åtföljde
ovädret, inträngde i husen samt genombröt
både murar oeli vaggar. Icke endast
glaset, utan derjemte både blyet, och
triidpo-sterne i fönsterna splittrades; takpannorna
krossades och nedföllo på gatorna.
Åtskilliga både djur och menniskor omkommo
vid detta tillfälle, som sannolikt blifvit ännu
olyckligare, om ej en så stor liagelmassa
lagt sig i stadsportarne, att den till större
delen hindrade den påträngande
vattenmassan att komma in.”
— .•.-* –––––––––––––––––––––––––––––––
Den modige skräddaren.
(Saga.)
en gång en skräddare, lian
os en bonde och sydde
bröllopskläder åt dennes son. När han satt på
bordet med benen i kors och sydde, kommo
flugorna och promenerade i stora flockar
på bordet. De visste kanske, att det skulle bli
bröllop i gården, och ville se, huru arbetet
skred fram. Detta förtretade skräddaren, lian
tog de haltfärdiga bröllopsbyxorna och slog
midt i flugflocken, så att en hel mängd
flugor blefvo
krossade och byxorna
ftn-go en stor fläck.
Detta förtretade
honom ännu mera.
Men han tröstade
sig i känslan af sin
stora seger och
sade halfhögt för sig
sjelf: „när jag slår,
så krossar jag allt.”
Dessa hans ord
spredos sedan bland
folket och kommo
slutligen också till
kungens öron.
Kungen råkade just då hafva krig och
behöfde en tapper general, som skulle
anföra hans soldater. Sjelf vågade kungen
ej gå ut i kriget, ty han var rädd, att de
skulle slå sönder hans granna krona. Man
hade visst, en mängd generaler med röda
byxor och trekantiga hattar. Men genralerna
ville ej heller gå ut i kriget, ty de voro
rädda för sina granna byxor.
Ilan lät derför kalla till sig skräddaren,
som var en sådan karl, att han krossade
allt, livad han slog. Skräddaren försökte
göra undanflykter; men det hjelptc ej,
han måste fram till
kungen, som gjorde
honom till genral
och lät sätta honom
på en yster hingst.
När skräddaren
med kungens
soldater kommit nära fl*
enden, började
hingsten sätta af i full
fart, så att
skräddaren knapt ville
hållas på
hästryggen. Då de så foro
af mot fiendenia,
grep skräddaren,
som var alldeles blek af rädsla, med ena
armen omkring en verststolpe, som stod vid
vägen. Men verslstolpen var gammal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
