Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur vid och stor är ej den verld,
Som oss till boning är beskärd!
Från söderns palinbetäckta Ijäll
Allt till de vilda nordanfjell
Är godt att lefva dock, om blött
Man är belåten med sin lott.
Fångens dotter.
(Från tyskan af e * * *)
L
vår tidigt på morgonen.
Leder denna väg till ll.?11
„Ja!” svarade kort och buttert en
landt-man med solbrändt ansigte och gick förbi.
Det blcf eftermiddag, och allt ännu
skyndade den lilla Hickan framåt. Klen och
fattig såg hon ut; genom hennes söndriga
halmhatt brände solen på hennes hufvud,
och de trasiga skorna kunde ej längre skydda
den trötta foten mot de hvassa stenarne
på vägen.
„Letler denna väg till H?11 frågade hon
ånyo en mötande.
„Ja, min lilla flicka. Men hvad skall du
göra i staden?”
Med krampaktigt darrande läppar
skyndade barnet framåt, dock utan att svara
den vänlige, gamle mannen, hvilken,
träffad af Hickans lidande utseende, stannade
sin häst, för att af den sorgsna, ilande
pilgrimen göra sig underrättad om
ändamålet för hennes vandring.
Daggen föll, och utan uppehåll gick Kati
framåt; men ack! fotterna började snart
vägra henne sin tjenst, och hon var
tvungen att sätta sig på en mossig sten vid
vägen. Ilon såg så trött och späd ut,
medan hon satt der, så svag, så nedböjd,
med det bleka anletet lutadt i händerna,
medan det orediga håret nedföll öfver dessa
samma små händer, och de länge återhållna
tårarna nu våldsamt trängde sig fram.
„Lilla Hicka, livad gör du här?” frågade
då en deltagande stämma.
„Åh huru nyfiken!11 tillade en annan röst,
och Kati, som blickat upp vid klangen af
dessa bägge stämmor, såg framför sig en
vacker, ung dam, och en elegant, ungherre.
„Uvad i al! vcrlden för dig hit?” frågade
den unga fröken och trädde närmare, till
det stackars förskräckta barnet.
„Jag skall gå till 11.” svarade Kati skyggt.
„Hör, Georg!” barnet ernar sig till II.,
det är ju tvenne mil dit. Vet du väl, barn,
att det är så långt?”
Kati skakade på hufvudet och aftorkade
tårarna, som nedföllo så stora och tunga
ur de blå ögouen.
„Iivarför, lilla flicka, går du till H.?
har du ätit någon qyällsvard?”
Kati skakade på hufvudet.
„Eller middag?”
Kati skakade åter på hufvudet.
„Georg! det arma barnet är säkert
nästan uthungrad t!”
„Jag skulle tro det, Natalia,” svarade
brödren med en lång gäspning, livad
heter du?”
„Kati.”
„Nu, Kati, måste du komma med till
oss och äta något. Gå till fots till II. — 1
det är otroligt, narraktigt! Kom, Kati! I
natt skall du hvila ut hos oss, och i
morgon skola vi öfverlägga, huru du skall kunna
färdas vidare.”
Kati följde den vänliga fröken och
hennes följeslagare. Hvilken härlig anblick
öppnade sig ej för henne! Ett slottlikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
