Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4~
30
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
Jts 4
Vid dessa ord utbröt den lilla i häftiga
snyftningar, och hennes späda gestalt
darrade.
”Hvem är din far?” frågade inspektorn
med godhetsfull röst.
”Min far heter VVeiss,” svarade barnet,
såsnärt~de våldsamma snyftningarna tilläto
henne att tala.
”Vi hafva här tre som heta Weiss; Josef,
Benno och David,” anmärkte fångvaktaren
på sin förmans frågande blick. — ” Lilla
flicka, heter din far Josef?”
Kati svarade ej, ty de öfverståndna
ansträngningarna och de minnen, som
trängde sig på henne, hade nästan beröfvat henne
all besinning.
”Om det är Josef,” mumlade fångvakta- |
ren,” så är det en dålig sälle; han blef
denna morgon ännu fastare innesluten,
emedan han ville bryta sig ut. Förtjeuar ej en
så vacker, liten dotter. Nå, kom barn, vi
skola söka upp din far.”
Han lade Katis darrande hand i sin och
förde henne genom långa mörka gångar, I
invid svarta, fuktiga murar, och förbi
reglade dörrar. Vaktarens tunga steg
och inspektorns bakom honom väckte ett
doft, hemskt genljud i byggnadens djupa
hvalf.
Med den skygga fogelungen, så kunde
man kalla lilla Kati, hvilken lian med
faderlig omsorg höll vid handen, skred
fångvaktaren uppför en trappa , sedan ännu ett litet I
stycke in i en korridor, stannade slutligen
framför en dörr, hvars lucka han uppdrog.
Det råa ansigtet af en man i kedjor syntes
i öppningen.
”Er dotter är här och vill se er,” sade
vaktaren.
”Dotter, hm! svarade fången buttert. Har
ingen.
Hade jag en dotter, skulle ni ej hålla
mig inspärrad här.”
”Fader!” utbrast Kati.
4––––––––––––––––––––––––
Detta barnsliga utrop ljöd så ljuft, så
främmande, så skönt genom fängelset; men
då fångens ansigte syntes i dörröppningen,
gömde den lilla förfärad sitt anlete vid
vaktarens arm och snyftade sagta:
”Det är ej min far.”
”Nå, vi skola försöka hos den andra,
”sade den ärlige fångvaktaren och förde
sin lilla följeslagarinna i en annan cell.
Vänligare än förra gången ropade han in
genom det uppdragna dörrfönstret:
”Holla, Benno! Här är din lilla Kati ;
vill du ej se henne?,,
”Lilla Kati! Hvem är det?” ljöd
svaret.
Åter ropade den ljufva baruarösten!
— ”Fader!”
Fången kom tätt intill det lilla fönstret
och då han såg barnets tårfulla,
bönfal-laude blick, drog ett sorgmoln öfver hans
panna, en djup suck höjde hans bröst och
med en sakta hviskning vände han sig bort.
”För henne bort; jag kan ej se ett så rent
och oskyldigt väsende!
Kati gret sagta.
”Det är ej han!” sade hon och hennes
gamle gynnare förde henne vidare till en
tredje cell.
”Josef! här är en liten flicka, lilla Kati,
er dotter, som vill se er.”
Ett stammande: ”11 vad?” ljöd derinne
från en halmbädd.
”Er dotter.”
Fången tycktes först ej fatta, livad man
ville af honom, och så långt kedjorna
tilläto, närmade han sig fönstret och blickade
ned på det unga, gråtande anletet. Med ett
högt anskri utropade hon:
”Fader, fader!” och nedsjönk halft
sanslös mot vaktarens knän.
”Kati 1 ” utbrast nu äfven den fåugnc med
smärtsam röst. ”Hvad för dig hit?”
Vaktaren hade emellertid återkallat den
lilla till medvet e.
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
