Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––––––––––––––f
36 ILLUSTRERAD BARNTIDNING M 4
De små svalorna bade liksom barnen med
intresse åhört berättelsen om solstrålen.
De bade förstått den på sitt sätt och voro
nu angelägna att hvarje dag gifva akt på
barnen, för att se, om de verkligen skulle
sträfva efter att erhålla engelns gåfva. De
blefvo derför snart som hemma i stugan.
En eftermiddag mot sensommaren, då
svalungarne redan kunde flyga, satte de sig
i närheten af stugatrappan; dörren till
stugan stod öppen, de kunde derför
obe-bindradt blicka in i rummet. Dagen var
mulen, och de båda barnen lekte inne i
stugan. De voro ensamma och sågo enligt
hvad svalorna tyckte sig finna, icke
synnerligen glada ut.
Maria! hörde de Johannes säga, vet du
jag har så tråkigt; hvad skola vi nu göra?
Det vore roligt att leka främmande,
svarade Maria, om vi blott skulle hafva något
att hålla kalas ined.
Jag vet nog råd för det, invände Johannes.
I skåpet finnes socker och bullar; vi skola
hvardera taga deraf litet, bara helt litet!
Nej. Mamma har ju nekat det och utan
mammas löfte, kunna vi ej taga något, tyckte
Maria.
Gör ingenting, försäkrade Johannes.
Mamma har ej räknat sockerbitarna eller bullärne
och kan derför ingenting märka.
Nej, Johannes, hon blir dock ledsen. Vi
skola icke röra något.
Emellertid hade Johannes redan öppnat
skåpet, och der syntes de frestande godbi
tårne. Blott du, Maria, icke talar om det, så gör
det rakt ingenting, försäkrade han. Ser du,
här har jag nu tillräckligt för oss båda, och
det märks alldeles ej i brödkorgen eller
sockerdosan.
Svalorna betraktade sina små vänner med
oro. De flögo af och an och klagade högt,
för att sålunda i barnens minne återkalla
modrens berättelse om solstrålen och huru
den borde bibehållas.
Men svalornas qvitter förklingade
ohörbart för barnen, de märkte dem ej ens.
Frestelsen blef dem öfvermägtig. J största hast
sköt Johannes igen skåpdörren, och just
som han och Maria skulle uppsöka en
afskib! plats för att i ro börja leken,
skickade den frambrytande solen genom den
öppna dörren en klar solstråle, som likt ett
tveeggat svärd trängde in i Johannes
samvete.
Förskräckt och otålig stängde han
skyndsamt dörren, och dragande Maria med sig
kröp han jemte system upp i en af
sän-garne, der de tysta och försagda begynte
sin lek.
Om en stund hemkom modren. Barnen
hoppade ned från sängen och ville skynda
ut. Meu modren, icke anande deras sjuka
samveten, utbredde sina armar och ville
under lek omfamna barnen. Sålunda
fångade hon demäfven, och då hon blickade på
deras upphettade ansigten, frågade hon med
orolig stämma: livad felas eder? I sen så
besynnerliga ut! Mår du ej bra, Johannes?
Och du Maria! huru är det med dig?
Oss felas ingenting, svarade Johannes,
det är bara så tråkigt i dag.
Så-å, sade modren dröjande. J hafven viil
ej glömt att söka fånga solstrålen, medan
mamma varit borta?
Barnen hunno ej svara, ty husfolket kom
i det samma in från arbetet, och den
omtänksamma värdinnan måste ställa fram
afton-varden på bordet.
(Forts.)
Lösning till clmraden i n:o 2: Snöboll.
Lösning till gåtorna i n:o 2:
4 Roffröet.
5 Dit de vända näbben.
6 Ägget,
HELSINGFORS TRYCKERI-BOLAG, HELSINGFORS, 1879.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
